seriouslysthlm

Hittade det här på geniet Alex Schulmans blogg. Ganska intressant frågeställning. Vad skulle DU göra?

---

1. Du får en miljon kronor i handen, men då måste du först ta ordentlig sats och springa rakt in i en pensionär. Bakifrån. Du ska ramma pensionären med full kraft i ryggen.

2. Du får en miljon kronor i handen, men då måste du först ta fram en liten hink, bajsa i den och sedan äta upp alltsammans.

3. Du får en miljon kronor  i handen, men då måste du avsluta varje mening du säger till människor i din omgivning med orden "...din fitta" under två års tid. Till exempel. Du vill ha en kaffe på Seven Eleven. Då måste du säga till kassörskan: "En kopp kaffe, din fitta"

4. Du får en miljon i handen, men då måste du tatuera in en svastika i din egen panna.

5. Du får en miljon kronor i handen, men då måste du bosätta dig i Göteborg för resten av ditt liv. Du får aldrig lämna Göteborg. Inte ens över helger. Aldrig.

6. Du får en miljon kronor, men då måste du döda en kissemisse med dina bara händer.

7. Du får en miljon kronor, men då måste du säga upp kontakten helt och hållet med din mamma. Du kommer inte att varken tala med henne eller träffa henne för resten av ditt liv.

8. Du får en miljon kronor, men då måste du en dag i månaden under ett års tid anamma Ankeborgsmodet (det innebär att du har kläder endast på överkroppen) och gå runt i offentliga miljöer.

---

Mina svar:

Tvärnej på allting. Flytta till Göteborg skulle väl gå an, men inte om man aldrig nånsin fick åka bort, ens över en helg. Nej. Jag skulle inte göra nåt av det här för en miljon kronor. Alex mår inte bra tror jag. Hahaha.

Jag måste hitta ett par lämpliga stövlar till hösten. Mina älskade svarta skinnstövlar med snördetaljer ville inte vara med längre förra året. Helt plötsligt när jag trippade hem till Anna i Sydney gick klacken av på mitten. Ett par stövlar för 3000 kr, det är inte vad man förväntar sig. Men men, man ska inte gråta över spilld mjölk, även fast jag fullkomligt älskade dom stövlarna. Dom ligger kvar i garderoben i väntan på att nån ska komma på ett botemedel mot brutna klackar.

Eftersom det troligtvis inte kommer ske under dom närmsta månaderna måste jag hitta mej ett par nya. Nån som har några tips. Jag är lite sugen på dom här ifrån Marc Jacobs. Dom är hur coola som helst. Men vem fan har 7000 kr som ligger i nån låda och väntar på att bli använda? Kanske kan hitta mej en billigare variant. Eller nåt mer basic. Har ni några tips?

Ibland kan lyckan vara oändlig. Det visade sig att jag inte alls hade missat Mocco. Trodde dom stängde klockan fem men jag hade fel. Så nu sitter jag här och är otroligt mätt men väldigt nöjd med min Mocco Nyttig Sommar. Nu börjar det nya livet. Beach 2008. Eller i alla fall bli av med obeach 2007. Två veckor med rosevin, bubbel, öl och pizza har satt sina spår. Nu är det träning och hälsosam mat som gäller. Inget chips, godis och slappande i sängen. Ölen kan jag inte lova att jag håller mej helt borta från. Inte rosevinet och bubblet heller. Men resten åker i soptunnan!

Nu när allt fungerar igen så är det dags för lite mat tror jag. Knata ner till konsum eftersom jag missade Mocco på grund av allt käbbel med datorn.

Precis när jag satt och var nära på att slänga min helt nya dator i väggen för att ingenting fungerade med den här bloggen så kom Adde som en räddande ängel och löste problemet åt mej. Jag hade ju Safari som webläsare. Det ska man tydligen inte ha. Nej nej. Firefox ska det vara. Så nu funkar allt precis som det ska igen. Tänk vad bra Macbook är i alla fall ; )

Okey, jag tänkte skriva ett hysteriskt roligt inlägg med både bilder och massa kul, men eftersom den här bloggsidan inte verkar funka så jävla bra ihop med Mac så går det inte. Jag har inte den blekaste aning om hur jag ska få in antingen bilder eller länkar. Hur göööör man?! Anna hjääääääääälp!! Jag kanske skulle hållit mej till en ny pc istället för den här sabla macbooken som jag inte fattar hur man använder! 

Ikväll har jag suttit i skiten. Utan att ljuga. Jag har suttit stenhårt i skiten. Jag sålde 33000 själv. Det kanske inte låter jättemycket, men ha då i åtanke att Thaiboat ligger på söder, och priserna är cirka hälften av vad dom är på stureplan. Så jo, det är sjukt mycket. Ovanpå det så körde jag spritkassan till restaurangen som säkert var minst lika mycket till. Alltså. När vi sålde kassarekord så var vi 2 personer som sålde 35000, och en tredje bartender som hade hand om spritkassan. Ikväll gjorde jag allt detta. Och vad fick jag för det. 100 kr i dricks efter taxiresan hem. Tack för kaffet lixom. 100 spänn!!! Och det värsta är att gästerna har stått hela kvällen och gett mej beröm för att jag jobbar så hårt. Säg det i dricks istället damn it! Det hjälper inte mej det minsta att ni står och säger hur jävla duktig jag är! Hur ska jag betala hyran med det?! 

Yes yes, så var bloggandet igång igen då. Egentligen är jag alldeles för trött för att skriva nåt just nu, men jag har lite dåligt samvete efter att ha varit frånvarande så länge. Som att nån där ute egentligen bryr sej? Ja, mamma jag vet att du läser dagligen, men å andra sidan så får du ju höra allt i telefon oxå!

Så. Då var den pärsen avklarad. 4 dagar utan internet. Det gäller att hålla sig sysselsatt med annat. Man blir ju helt handikappad utan dator. Nu har jag i alla fall en brand new och fin MacBook. Jag älskar den. Men det tar ju ett tag att tänka om från Windows till mac lixom. Mycket nytt att lära sig. Men nu vet ni i alla fall. Seriosuly is back on track och nu fan ska bloggen komma igång igen oxå!

Nu har  jag faktiskt en giltig anledning att inte blogga. Min dator har tok crashat. Tills dess jag får en ny är bloggen i dåligt underhåll. Livet är ironsikt!

Jaaaa jag vet. Jag är värdelös på att uppdatera. Men vad ska jag göra då? Det händer faktiskt inte så mycket spännande i mitt liv. Och när det väl gör det är jag oftast för bakis för att skriva om det dagen efter.

Nu är jag i alla fall hemma och gör ett snabbt pitstop efter jobbet. Ska möta Sofia och Aura på soapbar. Det är inte bra att sluta jobba såhär tidigt. Det blir ju alltid utgång då! Måste rusa. Ciao ciao

Oki, så Anna sitter alltså nere i Marbellla och njuter av solen nu. Kul för henne.... hur ser det ut här då? Regnmoln som är så svarta att det ser läskigt ut. Riktiga skräckfilmsmoln. Känns som att jag kommer få skitkul på thaibåten ikväll. En utebar går lixom inte hem i regnväder.

Jag spenderade faktiskt min helg i hiphop baren. Eftersom Benny var ledig så passade jag på att ställa mej där inne för en gångs skull och shaka loss lite till Novels härliga musik. Men fy satan vad varmt det var! Jag fick ju verkligen svettas ur mej dom sista spritångorna från gotland om man säger så. Och det var att göra oxå. Det var alldeles för länge sen jag verkligen fick känna att jag lever på jobbet. Jag fick slita! Och det var så kul! Ska försöka få Benny att vara ledig lite mer så man kan få ett och annat pass där inne istället för ute i den lilla löjliga red bull baren.


Shit man nu var klockan mycket, måste skynda mej iväg till jobbet nu. Skriver mer sen!

Varför tycker alla överviktiga, gamla gubbar att det är okey att knata runt på stan i bar överkropp? Varför? När blev det acceptabelt? Om jag skulle knalla runt utan överdrag skulle det bli ett jävla liv kan jag lova. Alltså, jag kan gå med på att killar som ser ut såhär tar av sej tröjan en varm dag, men jag klarar mej väldigt bra utan att se en 70årig farbror med en 30 kilos ölkagge hängandes fritt i vädret cykla runt. Jag mår illa. Folk får ju va hur överviktiga dom vill, det är inte mitt problem. Men snälla. Spara mej mardrömmarna! Bara för att man är pensionär får man inte bete sig hur man vill. Respekt åt båda hållen, tack! På med i alla fall en sån där svettnättröja.


Imorgon kommer jag att uppskatta det enkla nattklubbsbartender jobbet så mycket mer. Vodka redbull- check. White Russian- check. Rose med fanta- check. Så enkelt. Så snabbt. Anledningen till min nya kärlek för enkla groggar är mitt pass på thaiboat ikväll. Jag skojar inte, jag har säkert gjort en 300 daiquris i alla fall. Man kan nog utan att ljuga påstå att jag satt ganska så hårt i skiten. När ett sällskap på fyra personer ska ha (olika) frozen drinks, ja då tar det ju sin lilla tid att få fram dom, hur jävla snabbt man än jobbar. Och när sällskapet sen beslutar att betala med varsitt kort, ja då går det ju ytterligare några minuter åt det. Har man tur så vill beställningarna emellan bara ha en öl, vilket man kan slänga ut. Men alla, alla, alla, alla skulle ju givetvis prova sig igenom heeeeeela drinklistan idag. Hej vi ska ha en thaipassion (2 minuter), en frozen mojito (1 minut), en strawberry capirinha (1minut) och en frozen passion margarita(1 minut) . Däremellan ska blendern bli diskad. Jo tack tjena. Ses om en kvart då. Och vad slutar drixen på för sällskapet. Inte en sketen liten krona. Efter att dom har sett mej springa, svettas och kämpa med deras jäääääävla drinkar. Lite uppskattning om jag får be!

Nej nu låter jag sådär sjukt bitter igen. Jag har faktiskt kul på jobbet. Jag har det! Jag älskar mitt jobb. Och jag älskar att sitta i skiten. Men hur skulle den här bloggen se ut om jag aldrig klagade?

Ikväll var jag tillbaka på mitt älskade Laroy. Såg fram emot en lugn kväll med ytterst få gäster, varav alla skulle vara turister som inte har en aning om vad Gotland ens är för nåt. Men det blev högt över förväntan. Till min förvåning var det ett antal galna gotlandsfestare som var redo för ännu en kväll i alkoholens tecken. Hur orkar ni?! Jag var nära att kräkas när jag kände lukten från Pommeryflaskan, men ni verkar vara omänskliga! The party never ends hey?

Till råga på allt hade vi högst fint besök idag. Big time celebrity. Eller i alla fall en bror till en sån. Charlie Murphy, lillebror (eller storebror, beroende på vem man frågar) rullade in i en stooooor, svart hummerlimmo vid midnatt. Eftersom jag stog i utebaren såg jag inte mycket av honom, men av det jag såg så är det ju inget som helst tvivel på vem han är nära besläktad med.



Nu börjar det bli sleepytime för mej igen. Oj, när ska kroppen vara återhämtad egentligen?

Okey, nu är jag hemma. Jag är vaken. Jag har inte ont överallt. Jag är på bra humörr. Jag är redo för att lägga upp (lite) bilder. När Anna får tummen ur...... som man säger, och lägger in sina bilder till mej så kommer det lite fler.

Jag vet att jag lovade bilder både i måndags och igår. Men jag är för lat. Jag orkar helt enkelt inte. Jag sitter där hemma framför datorn med bloggen och bilderna framför mej, och det bara tar stopp. Jag kan inte förmå mej att trycka på knappen. Jag tappar lusten helt enkelt. Ska skärpa mej, men jag måste faktiskt återhämta mej lite mer från min underbara helvetes semester.

Ett bryskt tvångsåterhämtande blev kastat på mej igår när det var tillbaka till jobbet som gällde. Svarta regnmoln och klibbigt väder kan ju inte betyda för mycket gäster på Thaibåten tänkte jag. Men oj så fel jag hade. Det blev en rejäl åktur. Och att få den åkturen när man har så ont i kroppen så man kvider när man går tre steg var ingen dans på rosor kan jag lova.

Men nu ska jag krypa ner under täcket här igen och bara stirra i luften (eller på tvn) tills det är dags för Laroy ikväll. Kanske kommer lite bilder efter det, men jag lovar inget. Jag har verkligen ingen ork alls.....

Så då var man hemma igen då. Efter härligt långa köer från nynäshamn och lite vilseåkande på väg hem till Anna, så sitter jag nu "hemma" i Auras säng efter en välbehövlig sömn. Planen var ju att det skulle bli tidig sänggång igår etersom det var hemresa klockan sju imorse. Tyvärr så har ju Jayson ett Nintendo Wii hemma. Nintendo Wii är helt sjukt kul. Har aldrig skrattat så mycket och fått en så bra workout på samma gång. Jag kan nog fan titulera mej själv som basebollproffs nu. Efter att ha svettats, hoppat och skrattat till klockan tre imorse, var det inte det lättaste att komma upp och sätta sig i bilen när det var dags. Men tillslut gick det. Alla på plats med packning och tillbehör. Så nu är jag som sagt, finally hemma i den lugna storstan. Det blir ingen fest på ett bra tag nu. Dom här två veckorna har tagit kål på mej. Vill bara sova i flera veckor!

Jag var lite småklantig och kastade in min usb sladd till mobilen hemma i lägenheten, så dom bilderna kommer in imorgon. Tills dess är det bara andra personers mingelbilder jag kan bjuda på.

Nu är det inte långt kvar. Visbyångesten har slagit över mej med precis samma kraft som Båstadångesten gjorde förra veckan. Jag är så trasig. Jag är så sliten. Jag är så slut som artist. Jag har inte mycket till röst kvar och levern krampar så fort jag rör på mej. Det är över nu! Jag var riktigt nära att ge upp redan igår och skita i allt vad kallis och champagne heter, men det kom ju såklart inte på frågan. Men det var tugnt att överleva den här veckan kan jag lova. Nu väntar en mysig filmkväll hemma med tjejerna och Jayson, och imorgon bitti sitter vi på båten på väg hem igen. Lovar att lägga in massa roliga bilder från min dödsvecka i Visby när jag är hemma imorn. Sov så gott och för en gångs skull, vi ses defenitivt inte i dimman på ett tag framöver!