seriouslysthlm

Så här under sommaren är jag otroligt glad att jag tog på mej uteserveringen. Så fruktansvärt glad. Där ute finns det luft. Man kan andas. Man svettas inte ut alla kroppsorgan genom att bara stå och tänka. Ja, som vädret är just nu så skulle jag inte byta bort min löjliga utebar mot något. Det var en så underbar känsla att stå och se Novel och Benny dö av värmeslag genom fönstret medans jag själv hade en riktigt behaglig temperatur.

Efter jobbet blev det en snabb tur till Hells. Om vi snackar värme på Laroy ska jag inte ens ta upp Hells till diskussion. Hett är en underdrift!! Herregud jag förstår inte hur dom stackars människorna kan jobba där inne. Eller vara där och festa. Så fort man gick in genom entren började kläderna klibba fast på en. Air condition? Känns det som en väl värt investering kanske?!

Träffade i alla fall på SnyggMax därinne. Han heter Max och är snygg, därav mitt smeknamn på honom. Han börjar nog tro att jag är smått efterbliven eftersom jag alltid skriker DÄR ÄR SNYGGMAX så fort jag ser honom. Måste då lägga till att det är inte ett span på avstånd som jag kallar snyggmax till mina kompisar, utan det är alltid när jag står fem centimeter ifrån honom som jag skriker detta. Titta snyggmax! Och han ger mej en väldigt undrande min och en stor bamsekram. En bamsekram från snyggmax. Me likie!

Nej såhär sju fishermans senare ska man nog inte blogga. Det blir bara en massa svammel av det hela. Som jag brukar säga, over and out!!