Step one
Jaha så var jobbveckan igång igen. Slut på det roliga för den här gången. Tur är väl det. Jag blir bara trasigare och trasigare. Jag orkar inte hålla på i den här takten längre. Jag kan inte ens ta mej upp ur sängen av trötthet. Det kanske är dags att ta en paus nu. Ja, jag tror fan det. Nu är det dags för vila. Labbet får klara sig utan sin mest lysande måndagsstjärna i några veckor. Eller i alla fall till nästa måndag.
Problemet är att dom veckor Aura är barnledig är det ett jävla go i henne. Det finns inte en möjlighet att få en lugn hemmakväll. Inte en chans. Och folk säger att jag håller igång mycket. Men jag måste faktiskt skylla allt på Aura. Det är hon som drar igång efterfester med McDonaldsbuffe. I natt hamnade vi på efterfest i Gullmarsplan. Träffade på en gammal barndomskompis på Soap igår som jag inte sett på.....typ 12 år. Tyvärr visade det ju sig att gamla ränder aldrig går ur. Vissa personer från vissa områden kommer aldrig förändras hur lång tid som än har gått. Trist. Man kan ju tycka att alla borde inse hur saker och ting fungerar vid en viss ålder, men det är väl att hoppas på för mycket. Det som var trevligt var dock att den gamla barndomskompisen hade mycket trevliga vänner från USA som mycket väl vet hur man beter sig. Så helt bortkastad var det inte.
Nu ska jag bara ligga här med datorn i knät och ladda energi. Jag funderar till och med på att sticka in mobilladdaren i näsan och se om det händer nåt. Man kanske blir skitpigg. Man kanske skulle uppfinna nåt sånt. En laddare för människor. In med den i nästan i en kvart och man blir som ny. Vilken ide. Anar man ett nobelpris inom snar framtid?
Kommentarer
Postat av: Aura
lätt att skylla ifrån sig va ? :p
Trackback
