Lazy bum
Nu är jag i alla fall hemma och gör ett snabbt pitstop efter jobbet. Ska möta Sofia och Aura på soapbar. Det är inte bra att sluta jobba såhär tidigt. Det blir ju alltid utgång då! Måste rusa. Ciao ciao
Solsken snart?
Jag spenderade faktiskt min helg i hiphop baren. Eftersom Benny var ledig så passade jag på att ställa mej där inne för en gångs skull och shaka loss lite till Novels härliga musik. Men fy satan vad varmt det var! Jag fick ju verkligen svettas ur mej dom sista spritångorna från gotland om man säger så. Och det var att göra oxå. Det var alldeles för länge sen jag verkligen fick känna att jag lever på jobbet. Jag fick slita! Och det var så kul! Ska försöka få Benny att vara ledig lite mer så man kan få ett och annat pass där inne istället för ute i den lilla löjliga red bull baren.
Shit man nu var klockan mycket, måste skynda mej iväg till jobbet nu. Skriver mer sen!
Nej tack!
Imorgon kommer jag att uppskatta det enkla nattklubbsbartender jobbet så mycket mer. Vodka redbull- check. White Russian- check. Rose med fanta- check. Så enkelt. Så snabbt. Anledningen till min nya kärlek för enkla groggar är mitt pass på thaiboat ikväll. Jag skojar inte, jag har säkert gjort en 300 daiquris i alla fall. Man kan nog utan att ljuga påstå att jag satt ganska så hårt i skiten. När ett sällskap på fyra personer ska ha (olika) frozen drinks, ja då tar det ju sin lilla tid att få fram dom, hur jävla snabbt man än jobbar. Och när sällskapet sen beslutar att betala med varsitt kort, ja då går det ju ytterligare några minuter åt det. Har man tur så vill beställningarna emellan bara ha en öl, vilket man kan slänga ut. Men alla, alla, alla, alla skulle ju givetvis prova sig igenom heeeeeela drinklistan idag. Hej vi ska ha en thaipassion (2 minuter), en frozen mojito (1 minut), en strawberry capirinha (1minut) och en frozen passion margarita(1 minut) . Däremellan ska blendern bli diskad. Jo tack tjena. Ses om en kvart då. Och vad slutar drixen på för sällskapet. Inte en sketen liten krona. Efter att dom har sett mej springa, svettas och kämpa med deras jäääääävla drinkar. Lite uppskattning om jag får be!
Nej nu låter jag sådär sjukt bitter igen. Jag har faktiskt kul på jobbet. Jag har det! Jag älskar mitt jobb. Och jag älskar att sitta i skiten. Men hur skulle den här bloggen se ut om jag aldrig klagade?
Tillbaka där jag hör hemma
Till råga på allt hade vi högst fint besök idag. Big time celebrity. Eller i alla fall en bror till en sån. Charlie Murphy, lillebror (eller storebror, beroende på vem man frågar) rullade in i en stooooor, svart hummerlimmo vid midnatt. Eftersom jag stog i utebaren såg jag inte mycket av honom, men av det jag såg så är det ju inget som helst tvivel på vem han är nära besläktad med.

Nu börjar det bli sleepytime för mej igen. Oj, när ska kroppen vara återhämtad egentligen?
Redo
jaaaa jag är för jävla seg
Ett bryskt tvångsåterhämtande blev kastat på mej igår när det var tillbaka till jobbet som gällde. Svarta regnmoln och klibbigt väder kan ju inte betyda för mycket gäster på Thaibåten tänkte jag. Men oj så fel jag hade. Det blev en rejäl åktur. Och att få den åkturen när man har så ont i kroppen så man kvider när man går tre steg var ingen dans på rosor kan jag lova.
Men nu ska jag krypa ner under täcket här igen och bara stirra i luften (eller på tvn) tills det är dags för Laroy ikväll. Kanske kommer lite bilder efter det, men jag lovar inget. Jag har verkligen ingen ork alls.....
Så här mår jag:

Helt trasig med andra ord. Hjälp mej!
Tillbaka på fastlandet
Jag var lite småklantig och kastade in min usb sladd till mobilen hemma i lägenheten, så dom bilderna kommer in imorgon. Tills dess är det bara andra personers mingelbilder jag kan bjuda på.
Zombie walking!
Visby dag 2
Det blev dock ingen stor runda för oss igår. Vi höll oss inne i Vipen på Gute med resten av Stureplansgardet hela kvällen. Vid halv två stegade vi över till Munken där Jayson spelar. Eftersom Aura är hiphopfanatiker så var jag tvungen att ge med mej för en gångs skull. Jag är så ovan vid hiphop och RnB på krogen. Det är som en helt annan värld för mej. Jag vet bara inte hur man gör. Jag har glömt det. Jag är ute på okänt vatten när det är Sean Paul som kommer ur högtalarna istället för Put your hands up for Laroy.
Tacka vet jag kallis, där John står för musiken. Där vet man vad man får. På tal om det så är det nog dags att hoppa in i duschen och sen skutta ner till kallis. Det dåliga vädret till trots. Men afterbeach är alltid afterbeach! Ses i dimman!

Jag, Aura och Jayson på Kallis igår. Observera att turnejackan fortfarande får följa med!
Visby dag 1
Nerresan gick någorlunda smärtfritt. Alltså, den gick helt smärtfritt för mej och Aura, men Anna lyckades inte lika bra. Hon kom inte med vårat lass ner, så hon flyger ner ikväll. Ta mej rätt, jag avgudar dej Anna, men du är allt en liten virrpanna, och det vet du!
Sista halvtimmen på båten underhöll jag med att räkna hur många fula skor som gick förbi mej. Inom den kategorin räknade jag Foppa sandaler och såna där sportsandaler med kardborreband. Ni kan påstå bäst ni vill att dom är bekväma och praktiska, det spelar ingen roll. Dom går bort. Skulle Jensen Ackles ha på sig såna på våran date, då skulle hans telefonnummer strykas direkt ur mobilen. Dom är fula helt enkelt. Och det är nånting med Sverige på sommaren som gör att varenda människa över 25 helt plötsligt inser hur praktiskt det är att ha stadiga sandaler att vandra i bergen med. Tacka vet jag Australien där alla bosätter sig i flipflops när termometern stiger över 15 grader. Anyways back to the story. På bara 20 minuter kom jag upp i 48 par sandaler. Och det var bara dom som råkade trampa förbi min plats. Jag vill inte ens veta hur många dom var sammanlagt.
Nu ska jag mysa framför tvn tills det är dags för after beachen. After beach... som att nån har hunnit till beachen innan!!!?
Nummer ett

Pitstop
Okey, hemma igen. I säkerhet. Med alla organ intakta. Hoppas jag. Efter en vecka där födointaget bestått av 50 % rosevin 30 % pizza och 20% öl är man inte den fräshaste personen i landet. VIlket jag oxå fått öra genom vissa kommentarer i Auras blogg. Men hey, pröva själva att jobba hela nätterna och sen stå på ett bord på afterbeachen med team stureplan och tjoa för att sen gå till baka till jobbet igen. Det är ett rent under att jag lever. Och med en dusch delat på 20 personer, ösregn, ingen hårfön och en väldigt limiterad resväska så kan inte ens fotografen fixa till mirakel längre. Det är bara att köra. Det var i alla fall jag som i slutet kammade hem en inbjudan till årets fest! Smaka på den ni!
Jaja slutet av veckan kan summeras på följande sätt.
Ledig torsdagkväll vilket resulterade i utgång med Anna och Madde. Efter att ha stått utanför Annas hus i en kvart i ösregnet och sen insett att det inte finns en hårtork i deras kollektivboende (som iofs var bra mycket bättre än vårat) fick jag göra det bästa jag kunde och försöka rädda det hela med en plattång. Det gick sådär. Och eftersom jag bara hade jobbkläder i min västa fick jag leta igenom Annas väska för att hitta nåt att ha på mej. Med min spritsvullna kropp blev inte resultatet det bästa måste jag säga! Men kul hade vi. Självklara stoppet för kvällen blev ju såklart V festen på Sand. Och det var fler som var inne på samma spår. Helt läskigt mycket folk. Vi lämnade festen vid midnatt och promenerade upp mot hemmaarenan Madison. Min vana trogen åkte klackskorna av för en borfotapromenad. Försök er aldrig på det efter en regnig kväll i Båstad. Skorna åkte snabbt på igen efter att jag trampat på en svart, stor, slemmig snigel. Med en splashande ljud under foten och ett stort asgarv från Anna var det slut på min barfotaera.
Fredagen var det afterbeach på the Loft. Återigen ägde vitjackorna festen. Fullt ös var det. Jobb på kvällen och tillbaka till Loftet lördag eftermiddag för en repris.Hittade en liten efterfest i Märkesbutiken där det bjöds på ändlöst med bubbel och snittar. Himlen öppnade sej lagom till dess och regnet bokstavligt talat öste ner. Men en liten eftermiddagsdans i regnet har väl aldrig gjort nån illa.
Efter jobbet, som var så bisarrt roligt (hade inga glas, ingen kortläsare, ingen is, och knasiga gäster) var det avgång till festen alla talade om. Uffe Ekbergs miljonparty. Och det var nog det näst bästa partyt jag varit på (1a platsen ligger fortfarande på nyårsfesten i Sydney). Helt makalöst. Och alla, alla, ALLA var där. Kan inte vänta tills nästa år!
Nu är jag hemma och drar igenom några tvättar för att sen packa om väskan från jobbkläder till festkläder och dra ner till Visby. Ni vet vad som gäller! In i dimman!
Båstad rapport
Vad har hänt sen jag kom hit då? Jag kan i alla fall stolt meddela att jag fick min jacka vid ankomsten. Den har suttit på sen dess. Vi kör team Stureplan. 32 personer i vita jackor som stolpar runt på stan.
Jag har oxå blivit plaserad i den klart sämsta baren på stället. Har varit så sjukt bitter. Mina miljoner ligger långt borta känns det som. Igår slutade jag kvällen med 400 i drix. Det blir tufft att klara sig på Gotland!
Annars är det här veckan i korta drag:
- Mest kända person jag sett: Rodger Federer joggade glatt förbi mej i ösregnet igår morse. Han är nog en av dom få som faktiskt är här för tennisen!
- Fullaste koncernen: Det var ju helt klart vi i Stureplansgruppen i tisdags. Ett bord med Uffe, Ahlbom, Uffe Ekberg, Pontus Gårdinger. några rika knösar och hela jävla stureplansgruppen. Där gick det vilt till kan jag lova.
- Veckans RAMBO: Jag i tisdags. Gick vilse på vägen hem och blev antastad av ett gäng skånska killar. Synd för dom. En kissnödig Siri i stureplansjacka är inte nån man vill hindra på vägen. Han fick vad han förtjänade. En välplacerad spark och en hård vänsterkrok.
Nej nu måste kontoret låsas igen. Inget mer bloggande för idag! Hörs snart igen!
Sjukt vingligt
Eftersom Stefan har med sin otroligt snygga iMac så kanske man kan hålla bloggandet på anständig nivå trots turnelivet. Och jag kan meddela att jag fortfarande inte fått en jacka. Morr morr morr.
Ses på plats!
Seriously on tour
Fan i helvete!
Hade en mycket trevlig utekväll igår i alla fall. Lite vodkatinis på Sturehof, och sen järn och all in på labbet såklart. Jag ska vara helt ärlig. Jag orkar inte skriva en rad till just nu. Ska sova lite till!
Alla har!



Nej nu är det kokta fläsket stekt. Nu ger ni mej en jacka killar!
Mycket mynt
Jag hade förövrigt världens roligaste dröm inatt. Jag åkte tillbaka i tiden till 20 talet men fick inte säga till nån att jag var från framtiden. Jag fick låtsas vara en avlägsen kusin från USA. Jag minns speciellt en bit när nån tjej var helt förfärad över att en Hollywoodskådis fick 810 000 för sin senaste film. Jag skrattade länge minns jag och ville berätta att där jag kom ifrån, där fick dom minsann 20 miljoner dollar för varje film. Och så dansade jag Charleston. Det var kul. Undrar vem jag dansade med? Himla söt var han i alla fall.
Nej nu ska jag släppa den här fåniga drömmen och åka hem till föräldrarna och äta middag innan jobbet. Sista middagen med dom på två veckor, för jag drar ju till Båstad på tisdag och när jag kommer hem är dom i fjällen och sen när dom kommer hem därifrån är jag på Gotland. Snacka om att missa varandra. Hoppas ni kommer förbi ikväll!
NÄ NU!

Nej men det är lugnt. Jag fattar läget. Vi bartenders som faktiskt ska med på touren och jobba för stureplan, vi får ingen. Inte ens när vi spenderar en hel solig eftermiddag på Le Cafe för att ett utskick är försenat får vi en jacka. Som dom dessutom fått gratis. Men klubbisfruarna, dom blir tillochmed påtvingade en. Som sagt. Måttet har runnit över och bägaren är rågad. Jag vill oxå ha en sån tackyfin on tour jacka! SÅ DET SÅ!
Mina änglar!

I övrigt har jag haft en riktigt usel kväll. Jag har varit så bitter på allt och alla. Eller nästan alla. Jag har skickat så många dödliga blickar på folk att jag nästan kan ge mej själv benämningen seriemördare. Under kvällens gång har jag kommit på ett stort antal grupper människor som jag avskyr.
- Turister! Missförstå mej rätt. När jag är ledig så älskar jag turister. Så länge det inte är slemmiga italienare med byxorna uppe i armvecken som säger che bella. Men på jobbet så hatar jag dom. Inte amerikaner och aussies, men resten. Äääääooooh jag blir tooooooookig!
- Folk som går ut klockan tio. Ja det är klart man kan gå ut innan klockan tio, men då sätter man sej på en skön uteservering tills klockan blir anständigt mycket. Den som sätter sin fot på en nattklubb innan klockan elva borde tänka igenom sitt liv lite!
- Folk som förklarar "vi är inte härifrån". U DONT SAY?!! Vi anade nästan det när ni hängde på repen redan klockan kvart i tio!
- Folk som säger åt mej att dom minsann ska ha rabatt. Ska ha och ska ha. Jag bestämmer väl för fan helt själv vem jag vill ge rabatt till. Och det är defenitivt inte till nån trött jävel som ber om det!
- Dom som inte kan göra sina beställningar tillsammans. En vodka red bull. Jag tittar på dom andra i sällskapet. Dom säger ingenting alls. Jag gör en vodka redbull. Jag får betalt. Då säger nästa tjej: En likadan tack! Arrrrrrgh! Tänker inte ens bemöda mej med en elak kommentar.
Men som sagt. Jag är på ett strålande humör eftersom mina änglar räddade upp min kväll!
Hur ska jag nånsin.........åh tack, tack så mycket!
Diskberg
Kuknästornet
Efter att återigen ha läst Annas blogg så blev jag påmind om världens roligaste. Just det. Nile City sketchen. Den är ju helt sanslös! Börjar förstå hur det gick till när jag och Anna fann varandra. Samma störda humor. Men ärligt. Try NOT to laugh!
Och när jag endå är igång så.......
Det här kallar jag helgalen humor! Robert for president!!!!!!
Komedi sa ni?
Magont
Nej jag bara skämtade. Det är klart jag inte har! Eller...? Hahaha. Det jag syftade på var i alla fall att jag har varit på bio ikväll. Jag går ytterst sällan på bio av varierande anledningar.
1. Jag har nästan aldrig tid eftersom jag jobbar som jag gör och sover som jag gör.
2. När jag väl har tid så går inte den filmen jag vill se eller så är den utsåld.
3. När filmen jag vill se går och jag faktiskt har tid så vill min biopartner alltid se nåt helt annat. Oftast skräckfilmer. Och eftersom jag drömmer mardrömmar i minst tre veckor efter filmer som Scary Movie så är det helt uteslutet.
4. När jag har tid, filmen går, och min biopartner vill se samma film så blir vi alltid försenade och det slutar med en utekväll istället.
Men ikväll minsann, då lyckades jag! Och jag fick till och med se den enda filmen jag verkligen, verkligen längtat efter att se. Inte Pirates 3 (jag har ännu inte lyckats se 2an), inte Transformers (monster bilar är lite skrämmande) och inte Die Hard 4 (Bruce Willis är faktiskt inte så het längre). '
Självklart pratar jag om Blades of Glory. Will Ferrell sucker som jag är. Och den var rolig. Den var hysteriskt rolig. Den var sådär flamsig och barnslig som bara en Will Ferrell firm kan vara. Jag skrattade tills jag hade ont i magen. Helt jävla underbar! MÅSTE SES!

The return of Seriously
Idag har jag suttit på Le Cafe i 5 timmar och hjälpt Oscar och Jakob med deras utskick. 4000 inbjudningar. Klistra adresslappar, stoppa i flyer, klistra igen, sätta på porto. Klistra adresslapp, stoppa i flyer, klistra igen, sätta på porto osv, osv. Fast egentligen var vi lite mer organiserade än så. Det gick snarare till så att vi först satte på 4000 adresslappar, sen stoppade vi i 4000 flyers, sen klistrade vi igen alla 4000 kuvert och sist satte vi på 4000 portolappar. Men tungt var det. Jag kommer ha träningsvärk i högerarmen i minst en vecka. Men nu vet jag i alla fall var alla som är nånting i den här stan (och utanför) bor. Högst märkligt att inte min adress var med. Vad försöker dom säga mej? Att jag inte är viktig nog? Troligen. Hahahaha. Men som sagt, 4000 heta adresser memorerade. Eller kanske inte. Även om jag skulle komma ihåg 4000 adresser skulle jag ju inte kunna hålla isär vems som var vems. Skulle jag vilja knata hem till Magda Graaf skulle jag säkert hamna hos Bingo. Och om jag skulle vilja hälsa på Bingo skulle jag utan tvekan hamna hos Carl Bildt. Med andra ord. Nej, jag har såklart inte memorerat 4000 namn och adresser. Det tog för mycket tankeenergi bara åt att göra jobbet som skulle bli gjort. Men gjort blev det. U O ME OSCAR!
En mycket märklig epedemi har börjat cirkulera hos mina vänner. Underligt nog vaknade dom alla efter sin hårda utgång igår och märkte att dom hade feber. Vad var det för virus som cirkulerade på White Room igår? Och vad märkligare är, viruset träffade bara dom som var kalasfulla. Jag som bara drack en cider slapp konstigt nog undan. Jag vaknade klockan 12 när klockan ringde och insåg att jag lovar bort mina tjänster under såna tidiga timmar. Och jag var inte dödssjuk! Mycket märkligt......... Nån som har nån ide på vad det kan vara för virus.... för jag har då ingen aning..... ;)
Nej nu är det en välförtjänt middag som väntar. Om jag orkar lyfta högerarmen för att stoppa in mat i munnen det vill säga.....