seriouslysthlm

Okey, hemma igen. I säkerhet. Med alla organ intakta. Hoppas jag. Efter en vecka där födointaget bestått av 50 % rosevin 30 % pizza och 20% öl är man inte den fräshaste personen i landet. VIlket jag oxå fått öra genom vissa kommentarer i Auras blogg. Men hey, pröva själva att jobba hela nätterna och sen stå på ett bord på afterbeachen med team stureplan och tjoa för att sen gå till baka till jobbet igen. Det är ett rent under att jag lever. Och med en dusch delat på 20 personer, ösregn, ingen hårfön och en väldigt limiterad resväska så kan inte ens fotografen fixa till mirakel längre. Det är bara att köra. Det var i alla fall jag som i slutet kammade hem en inbjudan till årets fest! Smaka på den ni!

Jaja slutet av veckan kan summeras på följande sätt.

Ledig torsdagkväll vilket resulterade i utgång med Anna och Madde. Efter att ha stått utanför Annas hus i en kvart i ösregnet och sen insett att det inte finns en hårtork i deras kollektivboende (som iofs var bra mycket bättre än vårat) fick jag göra det bästa jag kunde och försöka rädda det hela med en plattång. Det gick sådär. Och eftersom jag bara hade jobbkläder i min västa fick jag leta igenom Annas väska för att hitta nåt att ha på mej. Med min spritsvullna kropp blev inte resultatet det bästa måste jag säga! Men kul hade vi. Självklara stoppet för kvällen blev ju såklart V festen på Sand. Och det var fler som var inne på samma spår. Helt läskigt mycket folk. Vi lämnade festen vid midnatt och promenerade upp mot hemmaarenan Madison. Min vana trogen åkte klackskorna av för en borfotapromenad. Försök er aldrig på det efter en regnig kväll i Båstad. Skorna åkte snabbt på igen efter att jag trampat på en svart, stor, slemmig snigel. Med en splashande ljud under foten och ett stort asgarv från Anna var det slut på min barfotaera.

Fredagen var det afterbeach på the Loft. Återigen ägde vitjackorna festen. Fullt ös var det. Jobb på kvällen och tillbaka till Loftet lördag eftermiddag för en repris.Hittade en liten efterfest i Märkesbutiken där det bjöds på ändlöst med bubbel och snittar. Himlen öppnade sej lagom till dess och regnet bokstavligt talat öste ner. Men en liten eftermiddagsdans i regnet har väl aldrig gjort nån illa.

Efter jobbet, som var så bisarrt roligt (hade inga glas, ingen kortläsare, ingen is, och knasiga gäster) var det avgång till festen alla talade om. Uffe Ekbergs miljonparty. Och det var nog det näst bästa partyt jag varit på (1a platsen ligger fortfarande på nyårsfesten i Sydney). Helt makalöst. Och alla, alla, ALLA var där. Kan inte vänta tills nästa år!

Nu är jag hemma och drar igenom några tvättar för att sen packa om väskan från jobbkläder till festkläder och dra ner till Visby. Ni vet vad som gäller! In i dimman!