seriouslysthlm

Nej, inte det minsta. Jag har inte varit sjuk på minst två år, och självklart igår, när det var både Justinkonsert och Timbalandfest på Hells, så låg jag hemma och mådde apa. Jag försökte allt jag kunde att uppbringa energi för att ta mej ut och träffa tjejerna och Justins dansare, men så fort jag ställde mej upp så snurrade världen ordentligt. Jag har inte mått så dåligt på många, många år kan jag lova. Vaknade klockan tre imorse av att jag låg och kallsvettades, och mycket riktigt, jag var uppe i 39 graders feber. Det var nog lika bra att jag inte gick ut igår för då hade jag väl varit utslagen resten av sommaren. Trots att Aura och Sofia fick sitta och sörpla bubbel med mr Timbaland så får jag tänka som en förnuftig människa och säga till mej själv  att hälsan kommer i första hand. Well, lättare sagt än gjort. Eller alltså, det är inte så lätt att säga så. Screw hälsan! Jag ville oxå vara med på kalaset! Hade jag bara kunnat stå upp utan att hålla i mej i väggen så hade jag varit på plats!

Men som sagt, utslagen hela sommaren är ju inget alternativ. För grejen är....... (trumvirvel)..... att jag FÅR åka med till Båstad. Jag fick klartecken igår, och under tennisveckan ska jag infinna mej bakom baren på Madison från onsdag till söndag. Jag kan inte vänta! Den veckan kommer bli en vecka att räkna med! Oh JÄVLAR va kul vi kommer ha! Vi är ett ganska stort gäng som åker, och alla är riktigt goa partyprissar! Visst, det blir mycket jobb, men några timmar på beachen ska man väl hinna med i alla fall? Men gör jag inte det är det ju ingen katastrof. Efter Båstad ska jag nämligen bara hämta upp min lilla bil, Aura och Anna, och redan på tisdagen befinner vi oss i ett rum på Wisby Hotel för ännu en veckas fest! Fast då är det bara semester som gäller. Inte ett jobb så långt ögat kan nå! Den här sommaren kanske inte blir så tokig i alla fall? Vem vet, efter en veckas jobb på Madison kanske jag till och med har råd att köpa mej mina drömskor?



Dom svarta är från Jimmy Choo och kostar snuskigt mycket pengar. Dom i guld är såklart från Christian Louboutain och kostar löjligt nog ännu mera pengar! Men what the heck! Om jag fladdrar riktigt mycket med fransarna nere på västkusten så kanske man har råd med båda? U cant stop a girl from dreaming, can u?!