seriouslysthlm

På väg ner till konsum för att köpa ett paket Oreos får jag den bästa nyheten på länge. Mocco har äntligen slagit upp portarna bara ett kvarter från min port. Det finns inget bättre än att halvligga lite lagom död i en av deras fåtöljer och mumsa i sej en hälsotallrik när man är bakis. Tyvärr så sätter ju avståndet ganska ofta stopp för mina slappar-bakis-dagar på Mocco. Man orkar inte släpa sej upp ända till Östermalm för att få något ätbart i magen. Men nu blir det andra bullar. Och många av dom oxå. Nu kommer jag ligga i en fåtölj på Pipersgatan hälften av mina vakna timmar. Och efter det kommer jag släpa mej bort till El Diablo. Nu är Kungsholmen fulländat. Nu finns allt jag behöver inom gångavstånd!

Har tänkt på en sak. Har man en kompis som stammar, alltså verkligen stammar, så att det tar honom tio minuter att säga en mening, är det då inte lättare att skicka sms till kompisen? Varför göra det svårt för sej och ringa. Är det inte därför man skapade sms egentligen? För att slippa prata med folk som tar lång tid på sej att få fram det dom vill säga. Eller för att slippa prata med dom som drar upp hela sin barndomshistoria när man ringer och frågar efter en vägbeskrivning. I såna lägen känns sms så mycket enklare. Kort och koncist, snabbt och bekvämt. Och om nån ovälkommen människa skickar sms till en själv istället för att hålla på och ringa stup i kvarten, så kan man bara radera det och låtsas som att det regnar. Ja, sms är en underbar uppfinning!

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen möta Sofia en snabbis. Eftersom plånboken ekar, sånär som på några Australiensiska mynt, så blir det nog inte en helkväll. Fast, konstigare saker har väl hänt.