seriouslysthlm

Jag tycker faktiskt jättemycket om dom här veckorna. Början av hösten. Mörkt på kvällarna, och fina färger. Man kan dra på sig en halsduk men det är fortfarande okej med sandaler på krogen och solglasögon på dagarna. Jag älskar hösten! Men varje höst är det en sak som gör sig påmind. Saknaden av att ha någon speciell. Någon att gå dom där promenaderna runt Djurgården hand i hand med. Någon att krypa upp i soffan framför en film med. Någon. Bara någon lixom! Varje höst ser jag framför mej hur jag ska hitta min egen prince charming. Den här hösten kommer jag ju ha nån! Hur svårt kan det va?! Men varje vinter sitter jag där precis lika ensam som vintern innan.

Jag har kommit fram till problemet. Som bartender lever man ett ganska speciellt liv. Det är en väldigt speciell livsstil. Man är inte så seriös på många plan helt enkelt. Som bartjej blir man ganska lätt sedd som en vild partytjej som bara bryr sej om sitt festande. Visst kanske det är så. Vi gillar att gå ut o festa och träffa folk, det är ju därför vi jobbar med det vi gör!

En kille sa till mej att han inte kunda dejta mej för att jag festar för mycket, för att jag alltid är ute, och det är inte en sån tjej han vill ha. Men helt ärligt. Jag är ju ute med kompisar hela tiden för att ingen lockar med nåt bättre. Hade jag haft den där någon speciella så hade jag gärna varit hemma och myst tre veckor i sträck.

Så alltså, dom enda som förstår en bartenders livsstil är andra bartenders. Och som alla vet, bartenders är ju inte så speciellt seriösa. Eller vänta nu..... vad är det jag precis har försökt säga?!



Anyways, precis som alla tidigare år så sitter jag och väntar på min prince charming. Hoppas han dyker upp iår. Om det är nån som vet nån bra grabb som skulle passa en "oseriös bartjej", let me know damn it!