seriouslysthlm

Nu är jag på plats igen, på mitt älskade Soap. Jag kan lugnt säga att jag har saknat mina sköna måndagar här. Måste hitta nåt liknande ställe i London town. Äh who am I kidding?! Finns inget ställe som Soap i London. Då måste jag ju kidnappa underbara Natalia och Micke och Jens. Undrar om dom går med på det?

Gårdagen hände i alla fall till slut. Landade på arlanda klockan halv två och sprang som en dåre genom hela flygplatsen och knuffade folk ur vägen. Inne på toaletten vid luggage reclaim körde jag en snabb sminkning och bytte till dom nyinhandlade slampskorna. Folk trodde på fullaste allvar att jag var tokig. Söndag natt och jag står på en toalett på arlanda och styr upp mej. Rusade (så gott som det gick i dom klackarna) ut och grabbade första bästa taxi och racade till Cafet. Taxikillen ville nog döda mej för jag satt oavbrutet och skrek drive faster! drive faster! Han va iofs sjukt långsam. Och hade inte en blekaste aning om var cafet ligger. Halllååå? Det kanske man borde lära sej när man börjar jobba som taxi chaufför?!

Väl framme på cafet trängde jag mej fram till black bar och det blev många, långa kramar och kära återseenden. Åh vad jag har saknat er!!!!!! Får nästan tårar i ögonen nu när jag tänker på det. Hur fan kan jag klara mej därborta utan alla mina underbara vänner. Hur gör jag?! Nu är det nästan så jag inte vill åka tillbaka. Vill inte lämna er igen. Men ni får komma o hälsa på snart helt enkelt.

Nu ska jag ta min första apelsinjuice för kvällen och mysa med Natti. Löves you guys!