Power attracts me

Kom hem från jobbet för cirka en timme sen. Hade tänkt sätta mig i vardagsrummet och dricka lite rödvin o kolla på film för att bli lite trött, men det låg nån okänd människa och snarkade på soffan. Vilket resulterade i att jag får ligga inne hos Gussy, och vara tyst som en mus eftersom jag inte vill väcka honom.

Jobbet idag var....ja alltså det var ju kul, men....
Dom hade tre personer inne på trials idag, så vi stog 6 personer i en bar som 3 egentligen är för mycket i. Alla snubblade över varandra och allting tog dubbelt så lång tid eftersom alla var i vägen för alla. Ju fler kockar desto sämre soppa som man säger. Och ikväll var det mesta en enda stor, dålig soppa. Söta sydafrika-Richard berättade också att han sagt upp sig, han jobbar sitt sista pass den 19e. Det betyder, att då är jag den som har varit där längst. Och det är katastrof. Eftersom jag fortfarande är helt clueless! Känns så trist att alla slutar nu när man börjat lära känna dom och vi alla har riktigt kul tillsammans. Då ska det in en massa nya människor helt plötsligt. Näj! Vill inte att Richard o Daniel ska sluta. Dom får tänka om, och tänka rätt!

Ingen spännande gäst inne ikväll heller. Arctic Monkeys var där. Idag också. Jag har fortfarande inte den blekaste om vem dom är, men det verkar som att dom är en ganska big deal här borta. Alla bara skrattar och skakar på huvudet när jag står och ser frågande ut. Vi hade ett bord bokat åt både Mariah Carey och the Stones, men båda sket i oss och den enda man såg var Stenarnas manager. Eller alltså, jag såg honom såklart inte. Eller, alltså, det gjorde jag nog, men hur fan ska jag veta hur han ser ut? Nej, ingen superspännande kväll med andra ord.

Men jag blev riktigt stolt och glad när jag kom hem och läste detta på Stureplan.se:

image151

Sessan har tagit hem 51a platsen över stureplans mäktigaste personer. Det betyder att hon slår starka namn som Caroline Winberg, Abbe och Horace Engdahl. Snart blir hon väl statsminister också, min sessa. She's got the power!

Jaja nu ska jag ta och försöka slumra in. Eller så tittar jag på From Hell. För att göra mina promenader hem från nattbussen ännu läskigare än vad dom redan är. För jag har väl sagt det? Att jag bor i precis samma kvarter som Jack the ripper gick loss i för 120 år sen?! Coooooooooolt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0