IM BACK!!
Hallåååå allihopa. Öhhrm... eller om det nu är nån som läser här längre. Jag har då fan inte varit inne själv sen november, trodde helt ärligt inte att den ens fanns kvar. Men men, den som lever lär som man säger, och nu är det dags igen.
Med tanke på att jag nu gör ett drastiskt steg i mitt liv, och inte bara lämnar stureplan utan även Sverige, känner jag att det är dags att ta upp bloggen igen. Om inte annat så för att jag sitter i så många timmar och bara stirrar på datorn och trycker på uppdateringsknappen på facebook (och nej, det är inte ofta det händer nåt spännande där), så tycker nu min kära roomie Natalia att jag kan lika gärna skriva om onödigheter.
News in my life: Jag började jobba på Himlen, skybaren i skrapan i november när vi öppnade men nu i fredags packade jag ner min Hugo Boss kostym och röda hängslen och sa hejdå där. Under lördagen satt jag och hade panikångest för att jag ÄR ARBETSLÖS. CRAP! Jag har aldrig varit arbetslös. Aldrig! I samma sekund som hyperventilationen satte igång så kom ett sms flygande genom luften och landade i min telefon. Gud måste ha stora planer för mej eller nåt, för det som dök upp var inget annat än ett jobberbjudande i London. Och inget dåligt jobberbjudande heller. Nej nej, här snackar vi top notch, som Björn Gustafsson skulle uttryckt det.
Min första tanke var naturligtvis: Men vadå, jag kan ju inte bara sticka till London sådär. Men Natalia fick mej på andra tankar. Vad har jag som håller kvar mej här? Egentligen? Jag har följande: inget jobb, ingen pojkvän, ingen skola, inget husdjur, ingen mat i kylen, inga barn, inga plantor som måste vattnas, inget personligt varumärke som måste underhållas. Ingenting. Så, off to London it is. Om en vecka drar jag! Bye bye Swedenland!
Men nu tänker jag inte få det att låta superdramatiskt. Det är det inte. Jag ser såhär på saken: Jag åker dit, jag provar, gillar jag läget så stannar jag, gillar jag inte läget, så är jag 2 timmar och en femhundring hemifrån. Det är inte svårare än så. Och dessutom kommer jag pendla rätt mycket. Kan ju för fan inte missa mina söndagar på cafet och Berns. Det är en omöjlighet!
Men nu vet ni det. Ska se om jag lyckas hålla igång det den här gången. Ikväll är det livebloggning från Soap bar som gäller i alla fall. Så om ni sitter hemma såhär på måndagen och känner att världen är sjukt trist, glid förbi glada Soap och drick en margarita. Tänker jag göra!
Med tanke på att jag nu gör ett drastiskt steg i mitt liv, och inte bara lämnar stureplan utan även Sverige, känner jag att det är dags att ta upp bloggen igen. Om inte annat så för att jag sitter i så många timmar och bara stirrar på datorn och trycker på uppdateringsknappen på facebook (och nej, det är inte ofta det händer nåt spännande där), så tycker nu min kära roomie Natalia att jag kan lika gärna skriva om onödigheter.
News in my life: Jag började jobba på Himlen, skybaren i skrapan i november när vi öppnade men nu i fredags packade jag ner min Hugo Boss kostym och röda hängslen och sa hejdå där. Under lördagen satt jag och hade panikångest för att jag ÄR ARBETSLÖS. CRAP! Jag har aldrig varit arbetslös. Aldrig! I samma sekund som hyperventilationen satte igång så kom ett sms flygande genom luften och landade i min telefon. Gud måste ha stora planer för mej eller nåt, för det som dök upp var inget annat än ett jobberbjudande i London. Och inget dåligt jobberbjudande heller. Nej nej, här snackar vi top notch, som Björn Gustafsson skulle uttryckt det.
Min första tanke var naturligtvis: Men vadå, jag kan ju inte bara sticka till London sådär. Men Natalia fick mej på andra tankar. Vad har jag som håller kvar mej här? Egentligen? Jag har följande: inget jobb, ingen pojkvän, ingen skola, inget husdjur, ingen mat i kylen, inga barn, inga plantor som måste vattnas, inget personligt varumärke som måste underhållas. Ingenting. Så, off to London it is. Om en vecka drar jag! Bye bye Swedenland!
Men nu tänker jag inte få det att låta superdramatiskt. Det är det inte. Jag ser såhär på saken: Jag åker dit, jag provar, gillar jag läget så stannar jag, gillar jag inte läget, så är jag 2 timmar och en femhundring hemifrån. Det är inte svårare än så. Och dessutom kommer jag pendla rätt mycket. Kan ju för fan inte missa mina söndagar på cafet och Berns. Det är en omöjlighet!
Men nu vet ni det. Ska se om jag lyckas hålla igång det den här gången. Ikväll är det livebloggning från Soap bar som gäller i alla fall. Så om ni sitter hemma såhär på måndagen och känner att världen är sjukt trist, glid förbi glada Soap och drick en margarita. Tänker jag göra!
Kommentarer
Trackback
