seriouslysthlm

Pang boom sa det bara, så slogs jag av en enorm hemlängtan. Saknar mina nära och kära. Saknar närhet. Saknar att vara ett stenkast bort från dom som verkligen bryr sej om mej. Saknar att kunna åka hem till mammis o pappis o hunden när jag känner mej lite nere. Som jag är nu. Skulle ge allt för att få åka hem till föräldrarna nu och krama mamma.

Varför blev jag såhär deppig helt plötsligt?!

Tror att det är att jag trots att jag har kul här, känner mej väldigt ensam. Jag har Gussy och Maria och Phil. Men Gussy ser man inte mycket av eftersom jag jobbar nätter och han oftast dagar. Maria har jag inte sett på en hel vecka, eftersom jag har jobbat varje dag. Phil är just nu och lever loppan i Miami. Och jag sitter här i halvmörkret, i en skitig flat i Whitechapel och saknar alla därhemma.

Saknar Aura och min underbara lilla Kevin.

Saknar att krypa ner till Texas med Natalia på måndagarna och trycka i mej en biff för att sen hamna i matkoma och sitta och liveblogga från Soapbar.

Saknar alla långa telefonsamtal med Sofia.

Saknar alla magknipsfulla skratt med Madde.

Saknar Anna, min sessa!

Faaaaaan jag saknar er. Saknar att ha er nära. Saknar er helt enkelt!!!!