seriouslysthlm

Nu har det ju för bövelen gått 2 dar sen jag skrev nåt. Sorry guys, det var inte alls meningen. Jag spenderade gårdagskvällen hemma hos Aura och slocknade redan vid nio.

Söndagen slutade ju såklart med utgång. Vem försöker jag lura hela tiden? Som att jag nånsin klarat av att sitta hemma själv på en söndag. Det finns alltid nån ursäkt för fest. I söndags lurade jag i mej att det var enda dagen på kommande två veckor som jag kunde gå ut, vilket i och för sig inte alls stämmer helt in på verkligheten. Jag är om inte annat väldigt glad för att jag tog mej i nackskinnet och släpade mej ut på stan för jag hade sjukt roligt. Hela gänget samlade på cafet som det ska vara på sommaren.

Idag har jag och Aura varit ute på stan och shoppat lite. Det är alltid kul med nya kläder,  och hur full garderoben än är så gapar det alltid ett stort hål så fort det är dags för utgång. Det beror antagligen på att jag går ut alldeles för mycket. Alla mina outfits är använda. Kanske ska minska utgången istället för att förstora garderoben?

Måste hoppa in i duschen nu. Jag är så härligt ofräsh att jag inte duschar direkt när jag kommer hem från gymmet utan drar ut på det någon timme eller så. Tur för mej att jag inte lever med nån. Eller tur för den (oexisterande) personen kanske.

Jag, Alle och Sofia intar alkohol på cafet.

Så sitter man här igen då, och börjar känna hur det kryper i fingrarna. Jag skulle ju inte gå ut idag, vet inte ens om jag är så speciellt sugen på det. Men jag är ännu mindre sugen på att sitta hemma och glo. Då slutar det bara med att jag slänger i mej massa skräpmat och tittar på Dirty Dancing på danska. Min fjärrkontroll till DVDn har lagt av (lagt av? den har aldrig ens satt igång!) så jag kan inte byta språk.

Det kommer säkert bli så att jag står och vinglar på Hells i vanlig ordning. Måste bara hitta mej en partner in crime. Var hittar man såna nuförtiden? Aura jobbar, Mattias vill inte, Anna har sin avslutningsfest, Sofia jobbar. Jag måste verkligen skaffa mej fler kompisar. Det här går ju bara inte för sig. Ska jag sitta här hemma helt själv bara för att alla är upptagna? Nej du. Jag får nog ringa Benny och tvinga ut honom trots att han har förbjudit mej. Eller så stannar jag hemma. Denna beslutsångest! Och nu är jag hungrig oxå! Fan!

Mitt lilla monster fixade det. Hon är en fighter, precis som jag! Det visade sig att hon har epilepsi. Jag visste inte ens att hundar kunde få det, men uppenbarligen så.....  Huvudsaken är att hon får fortsätta vara mitt monster. Vad hade jag gjort annars?


Nu är i alla fall en vild utgångsvecka över. Jag har varit ute tre kvällar i rad. Dock har jag varit ganska lugn med spriten och bara druckit Loka efter klockan tre. Varför har jag inte kommit på den iden tidigare? Nu blir det jobb som gäller resten av veckan. Lugnt tills på tisdag. Eller vänta nu..... Berghs har ju sin avslutningsfest på Sture imorn. Måste ju fan va där och applådera åt Anna som är klar med sin utbildning. U rock girl!


Skriver en utförligare rapport när jag kommer hem inatt. Om ni inte kan vänta, så vet ni var jag finns!

Söndagskvällen började med en lugn och stillsam middag i Humlan. Oj vad jag har saknat mitt älskade Humlan. Det finns inget bättre ställe att spendera sköna sommarkvällar på. Deras drinklista är to die for och maten.... ja igår var den kanske på lite varierande nivå, men den brukar ju vara bra. Jag mötte upp Sofia, Samuel och Malin vid halv elva tiden, och vi kastade oss på menyn. För oss tjejer blev det carpaccio med anlever till förrätt. Wow säger jag bara. Spot on! Den bara smälte i munnen. Tyvärr var inte varmrätten lika rolig. Vi beställde Gnocci med sparris, vårlök och lite annat smått och gott. Det vi fick var i och för sig väldigt gott smakmässigt, men alltså. Det påminde ju mer om en grönsakssoppa. Vi lyckades hitta 4 yttepyttesmå gnoccis på botten av soppan, och thats it. Inte överdrivet upphetsande. Tur att det var till oss och inte till "riktiga" gäster. Vi kom fram till att nästa gång kockarna besöker oss ska dom få en halvtom ljummen heineken att dricka.

Aura och Sydney John gjorde oss sällskap och vi satt kvar länge och väl och drack vin och pratade strunt. Innan vi gick var jag och John självklart tvunga att beställa in en cowboy till alla i sällskapet för att demonstrera dom äckliga klassiska australiensiska shotsen som vi hade berättat om tidigare. Butterschotch och Bailys. Inte min favorit måste jag säga, men det har ju slunkit ner en och annan under mina månader down under.

Vidare mot utecompagniet och sen en sväng förbi cafet för att köra årets första uteserveringssöndag. Och det var toppen! Alla var där och det kändes precis som förra sommaren. Om inte bättre. Avslutade på labbet där tårarna som vanligt började spruta åt alla håll. Jag förstår inte ens varför. Just då tyckte jag att det jag satt och tjöt för var det sorgligaste som nånsin hänt mej, men i dagens läge förstår jag inte vad som var så hemskt med det hela. Som sagt, mina känslor när jag har druckit..... det är världens högsta berg och dal bana. Jag borde nog inte va ute och hälla i mej bubbel så länge jag är så psykiskt instabil som jag faktiskt är.

Fuck this shit man. Over and out!

Igår hände nånting som är ytterst sällsynt. Jag var på Söder. Jag drack öl på Kellys. Jag var ute på okänt vatten med andra ord. Och det var hemskt läskigt. Fast samtidigt lite spännande. Det är som en helt annan värld där borta. Och jag passade inte in. Jag försökte ju följa rocktemat och drog på mej min Guns N Roses tröja. Tyvärr är det en väldigt fin BLING BLING tröja, och mina blonda lockar och glanskletade läppar drog till sig många frågande blickar från rockarna som satt med skinnvästar och långt hår på Kellys. Dom tittade på mej som att jag var en alien faktiskt. Jag kände mej väldigt vilsen helt enkelt. Och min Xider hjälpte inte upp läget direkt. Dels för att den är riktigt sötsliskig och äcklig och dels för att man helt enkelt inte får dricka Xider på Kellys. Där ska man dricka ÖL! Så ja, jag kände mej fruktansvärt lost!

Efter Kellys släpade grabbarna med mej till ett ännu läskigare ställe. Kvarnen! Måste erkänna att det var första gången jag var där, and I didn't like it one little bit. Det påminde mej om Backpackerhaket Beach Road Hotel nere i Sydney. Slående likhet. Till och med dom sliskiga spanjorerna var på plats. Och så var det så ljust! Förlåt men är inte meningen med nattklubbar att det ska va så mörkt så man kan inbilla sig att killen man har framför sig är Jensen Ackles tvilling? Det kunde jag inte ens inbilla mej om jag så var blind på kvarnen. Man såg minsta lilla skavank, och det var INTE kul! Folket skrämde mej. När jag skulle gå på toa var det två killar som följde efter mej. Nu dör jag! tänkte jag och såg hela mitt liv passera framför ögonen. Det visade sig dock att dom var ganska harmlösa, dock duktigt korkade. Är du singel frågade dom. Nej svarade jag artigt och visade upp min låtsas förlovningsring. Varför? undrar dom. Vadå varför? Vad svarar man på det lixom? Varför jag inte är singel, jo förstår ni, jag blev bortgift till en arabisk farbror när jag var 12. Vad tror ni?! Shit man, kom in i matchen.

Efter att jag för 38e gången hade ryckt Benny i ärmen och pipit fram "jag vill hem till Stuuuuureplan" gav killarna upp och gick med på att åka "hem". Åhhh vilken lycka. Jag ville nästan kyssa golvet på Hells när jag kom in. Folk med riktiga kläder, folk med ett glas bubbel i handen i stället för en stor stark. Folk man kände igen som hälsar med en kindpuss istället för en slick på armen! Jag var i mitt rätta element igen och istället för att få hånfulla skratt för mitt försök till rockoutfit, så fick jag höra att jag hade en riktigt fin rockoutfit.

Jag och Daniel tog oss ett varv förbi Sollan och skålade i en himla massa Loka, för att sen köra Labbet och Spyan. Kvällen slutade med att vi satt på elskåpet utanför och skrek till omvärlden att vi satt där för att hedra Fadde. Yea right. Hoppas folk förstog ironin i det hela. Jag älskar när folk är lika ironiska som mej. Tyvärr förstår inte alla i min omgivning min ironi. Ett tips: Säger jag nåt som får er att tappa hakan av häpnad så är det antagligen bara ironi.

Idag vaknade jag av att Sofia ringde klockan två. Träningen. Yea right att jag skulle ta mej ur sängen för att gå o boxas. Fat chans tänkte jag! Jag var ju typ full fortfarande. Men Sofia lyssnade inte på det örat och sa (o)vänligt och bestämt åt mej att röra arslet ur sängen och möta henne på gymmet. Said and done. Nu sitter jag här och kan knappt röra armarna. Helt slut är jag, men bakfyllan tränade jag bort åtminstone. Får se hur det går att muddla drinkar ikväll då. Jävla tur för mej att vi inte serverar Mojitos på Laröj!

Supersöta underbara gulliga Jayson har lyckats skaffa oss biljetter och backstagepass till Mötley Crüe konserten den 5e juni. Så jävla coolt. Jag får hänga backstage med Mr Tommy Lee himself. Han är ju inte dåligt het den killen. Snygg kan man väl kanske inte kalla honom, men HET det är han. Bara dryper av sexappeal! Han är en sån där härlig bad ass rocker som jag bara faller som en fura för! Så det kommer vara en mycket dreglande Siri som står där bakom scenen och tittar på honom när han går loss med trummorna. Kan inte vänta! Finns det nåt bättre än rockkonserter? Tyvärr är det ju fler tjejer än jag som kommer försöka lägga vantarna på honom, så jag kanske får nöja mej med att see Mr Lee live in action. Jag menar, han har ju ändå varit gift med Pamsan, så står det några framtunga FHM tjejer och tindrar med ögonen så har man väl inte direkt så mycket att komma med. Men jag får ju vara där i alla fall... det kan jag leva på.......iaf fram till jul!

Ja så nu var man ju uppe i rimlig tid för en gångs skull. Men vad ska man göra då? Vad gör folk hela dagarna egentligen? Den enda planen jag har för min dag är träningen klockan 6, men det är ju fem timmar kvar dit. Hur ska man få tiden att gå? Det kommer ju sluta med att jag ligger i sängen och glor på tv resten av dan. Städningen och tvätten tog jag ju tag i igår, och det känns lite väl amitiöst med två träningspass på en dag. Jag ska ju inte sluta som gladiator lixom. Eller kanske..... gladiator vore ett coolt jobb. Springa runt i silvriga underkläder och slåss med taniga hemmafruar från Växjö.

En sak jag har funderat på är var allt gott godis tar vägen? Vem tar beslutet att sluta tillverka det? Det känns ju som ett ganska dåligt beslut när det gäller saker som faktiskt ÄR gott. När jag var liten var jag en riktig sucker för det där äckelgodiset från BonBon. Minns ni det? Öronvax och måsskit och allt vad det nu hette. Godare karameller fanns ju inte. Så vilken idiot satt på Bonbons kontor en dag och bestämde att dom skulle sluta göra det? Den mannen (för jag kan nästan garantera att det var en tjock tysk farbror i blå kostym) skulle jag vilja träffa och säga ett sanningens ord!

Och så fanns det ett tuggummi när jag gick i låg och mellanstadiet som hette Sumo. Jag kan fortfarande känna den ljuvliga smaken i munnen när jag blundar och tänker mej tillbaka. Alla älskade Sumo. Varenda unge jag kände gick alltid runt och luktade sumo ur munnen. Så varför, VARFÖR, togs det bort från marknaden. Nån som har nåt svar på det?

I det området jag växte upp (dock på andra sidan slumgränsen, jag växte upp i de fina villakvarteren ;) ) fanns det en familj som klädde sig väldigt lustigt. De vuxna kvinnorna hade i och för sig väldigt vackra kläder, om än ganska annorlunda för en liten helyllesvensk lintott som mej själv. I mina kvarter klädde sig alla mammor som min mamma i vanliga helyllesvenska kläder. Men dom här damerna hade stooooora sammetskjolar och glittriga tröjor. Hur ballt som helst jue! Deras döttrar däremot var inte helt med i gamet. De hade alltid alldeles för stora högklackade skor (det såg ut som när man var fem år och lånade mammas pumps som man sen släpade runt med resten av dagen) vita tubsockor, långa sladdriga svarta kjolar och ..... stora träningsoveralljackor. En kombination som i min värld redan vid den tiden var ett big nono. Men man får inte glömma att det var i början av nittiotalet, och konstigare trender än så fanns väl vid den tidpunkten. Men så idag såg jag det igen. Antar att det inte var samma tjejer för dom är väl uppåt 30 idag, så det verkar ju som att dom fört trenden vidare. För där, mitt på centralen, stog det tre tjejer med svarta kjolar, klumpiga klackskor (och inte trendigt klumpiga, utan mer -97 klumpiga) och vita adidas overallsjackor. Jag bara stannade upp och tappade hakan. Hur ska man tolka detta? Inte nog med att kombinationen är helt fel. Träningsoveralljackor har väl inte en endaste vettig människa haft på sig sen det förra årtusondet? Det spelar ingen roll vilken religion man har eller vilka traditioner man är uppväxt med. Det är inte snyggt i alla fall! Var du än i världen åker, så kommer det inte bli en fungerande kombination!!

Nu är det väl kanske dags att klarlägga att jag inte direkt är nån fashion expert jag själv. Gör nog en stor modemiss var och varannan dag som folk tappar hakan åt. Aura beskrev min stil för mig igår på ett väldigt passande sätt. Rocker vs prinsessa. Och då menar jag inte att jag blandar stilarna, utan det är antingen helt det ena eller helt det andra. Ena dagen går jag ut i smutsiga sneakers, trasiga jeans och en guns n roses tröja. Nästa dag är det fina Louis Vuitton pumps, blommiga klänningar, små söta linnen och snortighta sassnbide jeans. Finns inget mellanting. I min värld är allt svart eller vitt. Nån gråskala existerar inte!

 När man kommer hem från konsum och inser att avokadon man köpt är helt jävla perfekt.

När  man vaknar bakis och toktörstig och hittar ett helt paket äppeljuice i kylen

När HAN skickar ett sms helt otvingat och är mysig

När man lider av dålig tv och Family guy sätter igång helt oväntat

När man trodde ciggen va slut men hittar en undangömd i kökslådan

När man hittar den heta killen på krogen fast man inte ens trodde han va ute

När man kommer hungrig som en varg till jobbet och kockarna har gjort köttbullar till personalmat

När man inser att mjölken trots bäst före datumet funkar idag oxå

När datorn inte bråkar med en när man gör nåt viktigt

När man man lyckas sova sig igenom hela flygresan till Sydney

När man vaknar efter en tuff utekväll och märker att man inte är så bakis som man förtjänar



Jaaaaa man glädjs ju över dom små sakerna i livet! Right?!

Igår kväll var jag så extremt trött efter Beyonce konserten att jag kom hem och slocknade redan innan jag fått av min kläderna. Aura ringde och trakasserade min telefon hela morgonen för att berätta att vi fått biljetter, och vid halv ett gav jag upp och svarade i den förbannade telefonen. Vad är det för fel på sms nuförtiden?! Självklart kunde jag inte somna om efter det vilket nu har lett till att min dyngsrytm är i gungning igen.

Konserten var i alla fall bra. Jag är väl inte det största Beyoncefanet direkt och skulle fullt ärligt säga att jag inte skulle ha betalat för att gå på den. Men det var mysigt. Lite gamla Destinys Child låtar, såklart en blinkade ljusstav (det hör till!)och fyra snuskigt sexiga dansare. Det var nästan så jag tänkte åka till Berns efter showen bara för att hoppas på att dom dök upp i baren. Vilken av dom är inte så viktigt. Hey, I'd do all af them!

Slocknade som sagt direkt och vaknade klockan tre imorse och trodde jag hade försovit mej till jobbet eftersom det var mörkt ute. Men så var ju inte fallet. Gjorde misstaget att gå upp o dricka ett glas mjölk och efter det var sömnen helt bortblåst. Jag har nu legat och kollat på dåliga och ännu sämre tvprogram fram tills hungern gjorde sig påmind och jag bestämde mej för att knata ner till konsum. Dock var ju inte konsum öppet. Klockan vad ju bara 7. Vilket jävla konsum är inte öppet då? Folk är ju hungriga för bövelen! När jag stog där i morgonsolen utanför det stängda konsum slog mig iden att jag kan ju köpa tidningen på seven och sätta mej på nåt mysigt cafe och äta frukost. Tyvärr bor jag ju på kungsholmen, det minst cafe täta området i Stockholm. Så det hela slutade med en entimmes promenad runt halva stan för att hitta nåt ätbart som självklart blev konsum iaf eftersom det var öppet när jag hade gett upp mitt frukostletande. Nu blir det kokt ägg och ett stort glas oboy för mej, så kanske jag kan få somna om igen. Synd bara på en sån fin dag!