seriouslysthlm

Det är dags att ta sig tillbaka nu. Jag har varit frånvarande ett längre tag, I fucking know! Detta beror på mindre trevliga händelser (som grundar sig på att jag är en människa med väldigt lite kännedom om hur världen fungerar) som helt enkelt fick mej att tappa suget. Jag kände att det kvittar. Jag kände bara, att what the fuck, vad gör det om hundra år om jag bloggar eller inte. Vem kommer sörja den här verklighetsfientliga bloggen.

Och rätt hade jag. Uppenbarligen ingen. Inte ens jag själv. Det  har faktiskt varit riktigt befriande att slippa tänka på vad man ska skriva för roligt inlägg nästa gång. Att bara skita i det. Och tro mej, jag har av rena vana gått och påbörjat bloggmeningar i mitt huvud, bara för att inse att jag är störd. Jag skiter ju i denna blogg nuförtiden. Men nu till den bittra sanningen. I cant stay away! Jag måste skriva! Skillnaden nu är att ni bara får höra om mitt urbota tråkiga privatliv, och inte nånting annat. Det är slut med det.

Så för att berätta om den sista tiden i mitt liv. Det har helt frankly inte hänt ett jack shit! Inget som är intressant för någon att veta i alla fall. Jag har inte varit dyngrak, jag har inte liggit, jag har inte svullat ohälsosam mat, jag har definitivt inte varit på gymmet och jag har inte en endaste rolig sak att berätta om. Jag har bara pluggat höskoleprov, därav den omöjliga frågan i förra inlägget (som dock varenda människa verkar förstå utom jag!)

Ja, nu jävlar kom det nåt. Jag ska börja plugga! Seriously som vi känner henne är snart ett minne blott. Snart är det tentor och böcker och tidiga mornar som gäller för mej! Åh herre min gud, hur ska detta sluta?!

Eftersom jag som sagt inte har den minsta dramatiska saken att berätta om, gör jag som Aura helt enkelt. Lägga in en bild på gårdagens outfit. Bara det att jag ska vara så sjukt rebellisk att jag inte ska berätta vad kläderna kommer ifrån. Jag ska helt enkelt bara låta er njuta av en bild....på mej....eller nåt. Det är inte ett tvång att njuta. Men det är ju det enda jag har att komma med såhär på tillbakavägen!


.

Är det jag som är ovanligt korkad eller är det nån mer där ute som inte förstår ett skit av detta??!

Jag tycker faktiskt jättemycket om dom här veckorna. Början av hösten. Mörkt på kvällarna, och fina färger. Man kan dra på sig en halsduk men det är fortfarande okej med sandaler på krogen och solglasögon på dagarna. Jag älskar hösten! Men varje höst är det en sak som gör sig påmind. Saknaden av att ha någon speciell. Någon att gå dom där promenaderna runt Djurgården hand i hand med. Någon att krypa upp i soffan framför en film med. Någon. Bara någon lixom! Varje höst ser jag framför mej hur jag ska hitta min egen prince charming. Den här hösten kommer jag ju ha nån! Hur svårt kan det va?! Men varje vinter sitter jag där precis lika ensam som vintern innan.

Jag har kommit fram till problemet. Som bartender lever man ett ganska speciellt liv. Det är en väldigt speciell livsstil. Man är inte så seriös på många plan helt enkelt. Som bartjej blir man ganska lätt sedd som en vild partytjej som bara bryr sej om sitt festande. Visst kanske det är så. Vi gillar att gå ut o festa och träffa folk, det är ju därför vi jobbar med det vi gör!

En kille sa till mej att han inte kunda dejta mej för att jag festar för mycket, för att jag alltid är ute, och det är inte en sån tjej han vill ha. Men helt ärligt. Jag är ju ute med kompisar hela tiden för att ingen lockar med nåt bättre. Hade jag haft den där någon speciella så hade jag gärna varit hemma och myst tre veckor i sträck.

Så alltså, dom enda som förstår en bartenders livsstil är andra bartenders. Och som alla vet, bartenders är ju inte så speciellt seriösa. Eller vänta nu..... vad är det jag precis har försökt säga?!



Anyways, precis som alla tidigare år så sitter jag och väntar på min prince charming. Hoppas han dyker upp iår. Om det är nån som vet nån bra grabb som skulle passa en "oseriös bartjej", let me know damn it!

Nu börjar jag få nog av det här. Febern må ha släppt men nu har jag fått en svidande huvudvärk istället. Anledningen? Jag bor i ett hus där varenda människa ska renovera sina lägenheter stup i kvarten. Jag har haft cirka tre borr, bank och ljudfria veckor hittils iår. Klockan åtta sätter dom igång. Och jag håller på att krypa ur mitt eget skinn. Det jag hatar mest är borrandet. Jag blir tokig, helt rabiat! Jag är nära att hoppa från balkongen.

I två dagar nu har dom hållt på att banka. Och dom bankar. Och bankar. Och bankar. Det låter som att det är fem personer på andra sidan väggen som står med varsin slägga och försöker ta sig in. Min underbara tavla hänger snett, och allting på min bokhylla har hoppat en decimeter från den ursprungliga positionen. Jag är inte långt ifrån att gå ner dit, rycka släggan ifrån dom och banka in deras huvuden. På riktigt. Och banka sönder vartenda jävla organ och ben i hela deras kropp när jag ändå är igång. Det är ingen i den här världen som skänker minsta tanke åt oss nattarbetare. Men vänta ni bara, onda grannar. Jag ska komma på en gruvlig hämnd. Be afraid, be very afraid!

Och inte nog med det. Jag är nu helt övertygad om att det är nåt fel på facebook. Sen klockan tio imorse har inte nån av mina tvåhundraåttio vänner varit online. Det kan inte stämma. Det är alltid nån online. Alltid. Jävla facebook.

Får väl fortsätta ligga här i min ensamhet med smärtsam huvudvärk och förbanna den dagen människan kom på ordet renovering! Die bitch, die!

Grabben mår inte bra. Här är hans andra klipp på youtube. Han måste ju skämta. Han måste skämta! Han måste helt enkelt vara en genial liten grabb med mycket störd humor som vet hur man ska göra för att bli kändis på internet. För han kan inte mena allvar. This kid cant be for real!

Okey, tittar ni inte på det här klippet går ni miste om this years funniest home video! Snacka om hängivet fan!?

Hur fan är det möjligt? Jag har 280 vänner på facebook. 280 vänner. Tvåhundraåttio! Och inte en endaste jävel har vart online på flera timmar. Vad gör människor?! Är det nån allmän bojkotta facebookdag som ingen har berättat för mej om?! Kom nu för fan! Jag har tråkigt! Prata med mej!!!

Vithaj: Vintage från Australien. Riktigt fynd. Funkar som halsband oxå. Bästa kapet jag gjort på länge!

Slänger nog på mej en svart kofta från See by Chloé framåt kvällen. Det känns nog lite naket annars. Vad tycker ni?



(i min febersjuka värld var det här det roligaste inlägget någonsin. Jag får se hur jag känner i friskt tillstånd)

Det hade kunnat vara något kul. Det hade kunnat vara något underbart. Jag älskar fotbolls vm. Stämningen när man sitter ett stort gäng och skriker tillsammans, den helt legitima anledningen att dricka öl även om klockan är åtta på morgonen. Ja fan fotbollsvm är underbart. Det är bara ett problem med det vm som är igång nu. Det är damfotboll. Suck. Stön. Blä. Jag bryr mej inte. Jag vill inte se det. Jag skiter i om vi spelar oavgjort mot nigeria. Jag menar inte att låta elak, men fotboll är en killsport. I grund och botten älskar vi alla att titta på fotboll på grund av dom heta killarna och deras snygga kroppar. Vi skulle då fan inte sitta där om det var ett gäng gubbar i 85 års åldern som lurkade fram på planen. Och lika lite spenderar jag min tid med att titta på massa "damer"som jagar efter en boll! Det är värdelöst. Nej, fram med killarna! Zlatan, Freddie, Olof Mellberg och Alexander Östberg (inte för att han är med i landslaget längre, men han toppar då fan snyggligan i Sverige). Om nån viktig människa på tv4 mot förmodan läser det här. Slopa tjejfotbollsVM. Jag vill inte se det!!!

Jag måste ha åkt på en jävla seg förkylning, för nu har jag legat här hela kvällen igen och mått så dåligt att jag knappt kan röra mej. Jag mådde ju helt bra imorse. Gick och handlade mat och gjorde en riktig brakfrukost, fixade lite ärenden på stan och kände mej allmänt frisk igen. Men efter att jag fikade med Dasha och Freja på Mocco kom illamåendet tillbaka och jag var tvungen att (väldigt försiktigt) slänga mej i sängen. Jag har legat helt platt på rygg sen dess och knappt kunnat trycka på fjärrkontrollen för att jag är så matt. Hoppas fan det styr upp sej tills imorn. I det här skicket kan jag ju inte jobba. En vodka redbull och en spya, coming straight up!

Hm, kanske ska man se till att stå på Spyan imorn så kan man ju iaf skylla på ett tema?!

Okey jag vet att det här kanske är old news, men i alla fall. Jävligt spooky är det!




Q33 NY är flightnumret på ett av dom plan som crashade i WTC.  Skriver man det i typsnittet Wingdings så kommer dom här symbolerna upp. SHUT UP!

JJ komenterade mitt inlägg om Entourage och bekräftade nåt jag misstänkte men inte ville tro. Det är mer än en veckas väntan på Entourage. Det var säsongsavslutning i söndags och den nya säsongen lär dröja. Det är så deprimerande. Mitt liv är på botten. Vad ska jag göra nu egentligen? Ska man verkligen behöva vänta ett helt jävla år på att världens bästa serie ska fortsätta?! Jag går inte med på det här. Är det nån som är med på att skriva ett argt brev och kräva att dom sänder den nya säsongen nu! Nu nu NU! Vem är med mej?!!!

Jag har nu legat i min säng i 25 timmar. Jag har lämnat sängen enbart för att gå på toa och röka en cigg. Annars har jag bara legat här och sovit. I 24 timmar. Snacka om låg prestationsnivå. Jag vaknade och var hungrig vid tiotiden igår kväll, men eftersom det inte fanns minsta uns energi i min kropp kunde jag inte ta mig upp och gå och handla. Så jag drog täcket över huvudet och somnade om. Jag vaknade nu igen av att jag är ännu hungrigare. Men eftersom det fortfarande inte finns minsta energi här så tänker jag göra om samma sak igen. Dra täcket över huvudet och somna om. Undrar hur länge man klarar sig utan mat? Jag orkar verkligen inte gå och handla. Jag orkar inte ta mej upp ur sängen, ta på mej kläder och traska ner till konsum. Men, det öppnar ju inte än på 2 timmar, så jag har ett tag på mej att fundera på saken. Sov gott. Igen!

Ja just det, vad va frågan nu igen?

Det finns en anledning till att jag inte skrivit sista veckan. En, och bara en anledning. All min lediga tid har gått åt till att plöja igenom alla fyra säsonger av Entourage. Jag är helt hooked. Jag är beroende. Mer så än av både facebook, bloggning, cigaretter, skräpmat och alkohol (vilket jag i och för sig inte är beroende av, men jag var tvungen att bättra på listan lite) Jag har legat vaken hela nätterna, och hela dagarna och tittat, tittat, tittat. När jag har varit tvungen att jobba så har jag räknat minuterna tills jag får komma hem och fortsätta min addiction.

Nu är det dock kris. Jag har ett avsnitt kvar, sen är det slut. Helt slut. Det finns inga mer avsnitt. Nu måste jag precis som resten av världens befolkning vänta en hel vecka tills det kommer ett nytt. Jag vet inte vad jag ska ta mej till. Mitt liv känns helt plötsligt helt tomt och innehållslöst. Vad ska jag nu fylla ut mina dagar med? Nu måste jag ju börja gå ut på krogen igen eftersom jag inte har en natts entouragetittande som lockar mej att stanna hemma. Det är som att min stora kärlek i livet har dött. What to do, what to do?!!!

Oki, dag 2 (eller tre) i London. Mitt dygn är så uppochnervänt som det bara kan bli och jag är vaken nu. Klockan är halv sju på morgonen. Inte lyckat!

Vad har jag hunnit med so far då? Hmm...tänk tänk. Söndagen spenderades på Gussys jobb hela dagen. Jag plöjde igenom Entourage season 2 och tog en tvåtimmars nap på deras soffa. Gussys chef såg väldigt undrande ut när han kom in och det låg en liten tös och sov med en halsduk som täckte och en macbook över huvudet. Han var inte helt nöjd. Det ser inte så bra ut på en halvfin restaurang att nån ligger och snarkar i soffan.

När Gussy slutade klockan fem tog vi bussen hem till Holloway Rd. och jag fick ytterligare en timmes härlig sömn. En dusch och lite pasta senare var jag som en helt ny människa. På med mina älskade jimmy choos och ut i londons nattliv. Mycket promenerande var det. Det är inte riktigt min sak. Taxi?! Jag åker taxi vart jag än ska, men det är tydligen ingenting att ens fundera på här i Londonland. Nej här går man. Och åker buss. Mindre nöjd med det. Och mina fötter gillar det absolut inte! Tillslut hamnade vi i alla fall på nattklubben Fabric. Gaynight, såklart. Jag gav ganska snabbt upp hoppet om att hitta hångel till mej själv, och koncentrerade mej på att hitta hetaste killen på stället till Gussy. Vilket jag gjorde. Han var sjukt snygg. Ville ha själv!! Jag lämnade dom ifred och lyckades ragga upp barchefen till mej själv. En söt liten surfare från sydafrika. Me likie! Och gratis dricka resten av kvällen. Det är bra i London, som sagt, det är ju inte billigt direkt.

Efter en lång och kall bussresa hem slocknade jag och sov fram till halv tio, igår kväll! Damn it, vi som skulle till camden! Jag hade mycket sömn att ta igen helt enkelt. Måndagskvällen blev filmkväll. Jag börjar bli gammal. När man inte orkar gå ut två dar på raken vet man att pensionering är nära!

Lyckades sova några timmar inatt, och nu ligger jag alltså här, klockan halv sju, och väntar på att gussy ska vakna. Och ikväll ska det fan bli utgång av! Borde nog sova lite till!

Oki, klockan är nu kvart över tio på morgonen och planen för mitt närmsta dygn är följande:

- Somna. Helst inom den närmsta framtiden eftersom klockan som sagt snart är halv elva

- Vakna. Klockan är ställd på 15.00. Det är inte många timmar kvar.

- Gå till forex och växla pengar. Kan dock skjutas på om det är nödvändigt.

- Gå till Åhlens innan stängning och inhandla diverse saker

- Fika med John. Vid fyratiden har vi sagt.

- Packa.

- Dusha

- Bränna ner hela entourage på skiva. Börjar få ont om plats på datorn nu.

- Gå till jobbet. Det här ska ske senast klockan 20.00. Allt ska då vara färdigpackat och ingenting glömt. Yea right!

- Börja jobba klockan 21.

- Stänga baren klockan 02.45. Städa, reka och räkna kassan. Ska vara ifrån jobbet senast 03.15

- Hinna med flygbussen som går klockan 03.50

- Hinna med planet till London som går klockan 06.40. Förhoppningsvis sova dom två timmar man kan

- Hitta rätt tåg till London. Känner jag mej själv rätt hamnar jag väll i Glasgow eller nåt.

-Träffa Gussy vid Liverpool street 09.30

Nån som tror att jag kommer överleva dygnet?