seriouslysthlm

Jag blir så konstig när jag dricker. Som igår tillexempel. Allt är frid och fröjd. Jag och Dasha står på WR och har precis lika trevligt som alltid. Sen helt plötsligt, out of nowhere känner jag att tårarna kommer. I nyktert tillstånd är jag ganska bra på att hantera mina känslor och vara en rationell människa, men det krävs inte ens så mycket som en drink för att den lilla ledsna tjejen ska komma fram. Och man vet aldrig vad som lockar ut henne. Det kan vara att jag får syn på en person som jag inte ville se, det kan vara att tändaren inte fungerar, det kan vara så lite som ett "hur mår du" från en välvillig människa. Och sen är det kört. Då står jag där med tårarna sprutande åt varenda håll samtidigt som jag inser hur löjlig jag är och försöker skratta bort hela spektaklet.

Vet inte vad det är med mej. Jag har aldrig varit såhär förut. Många småsaker som bidrar antar jag. Jag kommer ihåg vad en bekant sa till mej när jag var i yngre tonåren när hon skulle förklara vad som händer på en LSD tripp. Om man är hundra procent lycklig så ser man blommor och trevliga saker, men har man en enda sorg i sig så kan trippen bli till en stor jävla mardröm. Är alkohol mitt LSD? Är det så lite som krävs för att min trevliga utekväll ska bli förvandlad till ett inferno av tårar och snor? En enda liten sorg. Ja fan, i så fall är det inte så konstigt att jag beter mej underligt. Inte för att nån stor tragedi har hänt, men som sagt, många bäckar små.

Nu är det i vilket fall som helst mystajm och rödvin hemma hos Aura. Kan inte ha det bättre! En vecka kvar sen är mitt nya liv här! Yay!

Är fortfarande helt förstörd på grund av alla lögner. Alla jävla onödiga lögner. Vad är meningen med det. Var ärliga. Bara lite.

Ja jag har druckit. Ja jag är full. Och inga bekymmer känns bättre. Jag kan inte ligga bort det här, jag kan inte supa bort det här. Jag måste ta livet som det är. Men fy vad jag hatar alla just nu. Utom Aura o Dasha. Och min famlilj. Dom är mina änglar, och i den svarta värld vi lever i så är det bara dom jag tror på.

Kharma will jump up and bite u in the ass! Vänta ni bara, what goes around comes around. Det kommer , ni falska jävla lögnare, kharma är alltid där!

Jobbade Labbet igår natt. Det var ganska lugnt....kan man ju säga. Men som ni märkte imorse så ville inte sömnen komma. Dels på grund av alldeles för många tankar i huvudet och dels på grund av att jag bokstavligt talat hällde i mej hett kaffe för att hålla kroppstemperaturen över 20-strecket på jobbet. Lyckades dock slumra in vid elvatiden och fick två timmars sömn innan det var möte på nya jobbet. Skapandet! Det går ju sådär att vara fantasifull och alert med 120 minuters sömn i hjärnan, men vi kom en bra bit på vägen. Det börjar närma sig nu. Om två veckor ska allt vara klart ,så det blir med andra ord mycket jobbande närmsta tiden. Mycket skapande!

Ska försöka mej på en powernap nu innan det är dags för jobbet på Laroy. Visst är det hemskt hur oengagerad man blir när man vet att det bara är några pass kvar innan man är klar. Man kan lixom inte lägga ner samma energi och glädje på det. Sen finns det väl kanske flera anledningar till det än bara det nya jobbet. Nog sagt om det. Sov gott!

Det finns en egenskap hos människor som jag värdesätter högre än något annat. Ärlighet. Dom få människor i den här världen som är ärliga hyser jag all respekt för. Visst kan sanningen vara något harsh ibland, men det är fan bättre att få  veta vilka kort som ligger på bordet än att få en lögn i ansiktet och direkt efter en kniv i ryggen!

Jag vet att det finns många tjejer som när dom ställer frågan "ser jag tjock ut i det här?" egentligen inte vill veta det rätta svaret. Dom vill få den snälla lögnen. Jag hör inte till den kategorin. Har man nånting att säga så säg det! Nu menar jag inte att man ska klampa fram till en helt okänd människa på stan och häva ur sej att dom luktar illa, även fast dom kanske gör det. Nej, jag menar att en rak och ärlig fråga kräver ett rakt och ärligt svar. Frågar jag någon om sanningen vill jag inte ha en lögn kastad på mej. Jag föraktar människor som gör så. Som sagt, sanningen kan vara hård, men jag tar hellre den än en lögn!

Egentligen skulle jag kunna fortsätta skriva om samma ämne i 4 sidor till, och upprepa mej åtminstone 15 gånger till. Jag bara känner mej så förådd. En stor jävla kniv sitter mitt emellan skulderbladen på mej, och den är ditsatt av personer som jag litade på och kände förtroende för.

Slut på bitterheten nu. Jag ska ju berätta om mitt nya liv! Rubriken på bloggen är ny. New life, New me! Bye bye stureplan! Jag jobbar mitt sista pass på Laroy sista onsdagen i November, och efter det väntar ett nytt jobb, ett seriöst och utmanande jobb som kräver lite mer av mej som yrkesmänniska än att hälla upp lite vodka red bull. Det betyder oxå mindre festande, mindre oseriöshet med andra ord.

Men vet ni. Det är dags för det nu. Ja, jag må vara ung fortfarande med mina 22 år, men,,,,, Im kinda over it! Det ska faktiskt bli skönt att göra någonting på "riktigt". Nånting där jag får vara med i skapandet och processen. Nånting där jag kan stå med rak rygg och vara stolt över mitt yrke!

Och som en sista del på detta självterapi- inlägg. Ny hårfärg. Fick ett litet ryck för några veckor sen och kletade i massa brun färg i mitt hittills blonda år. Ja, helomvändning. Jag som varit  "den lilla blonda" i hela mitt liv är helt plötsligt brunett. Och brunetter har minst lika roligt har jag märkt, dock har mitt spontana festande bytts ut mot jobbande och hemmakvällar. Så....jag kanske inte har lika roligt? Tåls att analyseras över.

Men tro inte att ni slipper mej helt och håller på stureplan. Då och då kommer ni fortfarande kunna se mej stå och sänka Fishermans i nåt hörn!

Sov gott, ni 3 personer som läser. Kanske följer en fortsättning........kanske inte.

Jag gör ett nytt försök. Nytt liv, nya planer, ny hårfärg, varför inte en ny blogg oxå?! Jag kan ju försöka. Med tanke på att jag inte har en enda läsare kvar nu så lär ju ingen märka om det går åt helvete igen, right?!