Lazy bum

Jaaaa jag vet. Jag är värdelös på att uppdatera. Men vad ska jag göra då? Det händer faktiskt inte så mycket spännande i mitt liv. Och när det väl gör det är jag oftast för bakis för att skriva om det dagen efter.

Nu är jag i alla fall hemma och gör ett snabbt pitstop efter jobbet. Ska möta Sofia och Aura på soapbar. Det är inte bra att sluta jobba såhär tidigt. Det blir ju alltid utgång då! Måste rusa. Ciao ciao

Solsken snart?

Oki, så Anna sitter alltså nere i Marbellla och njuter av solen nu. Kul för henne.... hur ser det ut här då? Regnmoln som är så svarta att det ser läskigt ut. Riktiga skräckfilmsmoln. Känns som att jag kommer få skitkul på thaibåten ikväll. En utebar går lixom inte hem i regnväder.

Jag spenderade faktiskt min helg i hiphop baren. Eftersom Benny var ledig så passade jag på att ställa mej där inne för en gångs skull och shaka loss lite till Novels härliga musik. Men fy satan vad varmt det var! Jag fick ju verkligen svettas ur mej dom sista spritångorna från gotland om man säger så. Och det var att göra oxå. Det var alldeles för länge sen jag verkligen fick känna att jag lever på jobbet. Jag fick slita! Och det var så kul! Ska försöka få Benny att vara ledig lite mer så man kan få ett och annat pass där inne istället för ute i den lilla löjliga red bull baren.


Shit man nu var klockan mycket, måste skynda mej iväg till jobbet nu. Skriver mer sen!

Nej tack!

Varför tycker alla överviktiga, gamla gubbar att det är okey att knata runt på stan i bar överkropp? Varför? När blev det acceptabelt? Om jag skulle knalla runt utan överdrag skulle det bli ett jävla liv kan jag lova. Alltså, jag kan gå med på att killar som ser ut såhär tar av sej tröjan en varm dag, men jag klarar mej väldigt bra utan att se en 70årig farbror med en 30 kilos ölkagge hängandes fritt i vädret cykla runt. Jag mår illa. Folk får ju va hur överviktiga dom vill, det är inte mitt problem. Men snälla. Spara mej mardrömmarna! Bara för att man är pensionär får man inte bete sig hur man vill. Respekt åt båda hållen, tack! På med i alla fall en sån där svettnättröja.


Imorgon kommer jag att uppskatta det enkla nattklubbsbartender jobbet så mycket mer. Vodka redbull- check. White Russian- check. Rose med fanta- check. Så enkelt. Så snabbt. Anledningen till min nya kärlek för enkla groggar är mitt pass på thaiboat ikväll. Jag skojar inte, jag har säkert gjort en 300 daiquris i alla fall. Man kan nog utan att ljuga påstå att jag satt ganska så hårt i skiten. När ett sällskap på fyra personer ska ha (olika) frozen drinks, ja då tar det ju sin lilla tid att få fram dom, hur jävla snabbt man än jobbar. Och när sällskapet sen beslutar att betala med varsitt kort, ja då går det ju ytterligare några minuter åt det. Har man tur så vill beställningarna emellan bara ha en öl, vilket man kan slänga ut. Men alla, alla, alla, alla skulle ju givetvis prova sig igenom heeeeeela drinklistan idag. Hej vi ska ha en thaipassion (2 minuter), en frozen mojito (1 minut), en strawberry capirinha (1minut) och en frozen passion margarita(1 minut) . Däremellan ska blendern bli diskad. Jo tack tjena. Ses om en kvart då. Och vad slutar drixen på för sällskapet. Inte en sketen liten krona. Efter att dom har sett mej springa, svettas och kämpa med deras jäääääävla drinkar. Lite uppskattning om jag får be!

Nej nu låter jag sådär sjukt bitter igen. Jag har faktiskt kul på jobbet. Jag har det! Jag älskar mitt jobb. Och jag älskar att sitta i skiten. Men hur skulle den här bloggen se ut om jag aldrig klagade?

Tillbaka där jag hör hemma

Ikväll var jag tillbaka på mitt älskade Laroy. Såg fram emot en lugn kväll med ytterst få gäster, varav alla skulle vara turister som inte har en aning om vad Gotland ens är för nåt. Men det blev högt över förväntan. Till min förvåning var det ett antal galna gotlandsfestare som var redo för ännu en kväll i alkoholens tecken. Hur orkar ni?! Jag var nära att kräkas när jag kände lukten från Pommeryflaskan, men ni verkar vara omänskliga! The party never ends hey?

Till råga på allt hade vi högst fint besök idag. Big time celebrity. Eller i alla fall en bror till en sån. Charlie Murphy, lillebror (eller storebror, beroende på vem man frågar) rullade in i en stooooor, svart hummerlimmo vid midnatt. Eftersom jag stog i utebaren såg jag inte mycket av honom, men av det jag såg så är det ju inget som helst tvivel på vem han är nära besläktad med.

image94


Nu börjar det bli sleepytime för mej igen. Oj, när ska kroppen vara återhämtad egentligen?

Redo

Okey, nu är jag hemma. Jag är vaken. Jag har inte ont överallt. Jag är på bra humörr. Jag är redo för att lägga upp (lite) bilder. När Anna får tummen ur...... som man säger, och lägger in sina bilder till mej så kommer det lite fler.






jaaaa jag är för jävla seg

Jag vet att jag lovade bilder både i måndags och igår. Men jag är för lat. Jag orkar helt enkelt inte. Jag sitter där hemma framför datorn med bloggen och bilderna framför mej, och det bara tar stopp. Jag kan inte förmå mej att trycka på knappen. Jag tappar lusten helt enkelt. Ska skärpa mej, men jag måste faktiskt återhämta mej lite mer från min underbara helvetes semester.

Ett bryskt tvångsåterhämtande blev kastat på mej igår när det var tillbaka till jobbet som gällde. Svarta regnmoln och klibbigt väder kan ju inte betyda för mycket gäster på Thaibåten tänkte jag. Men oj så fel jag hade. Det blev en rejäl åktur. Och att få den åkturen när man har så ont i kroppen så man kvider när man går tre steg var ingen dans på rosor kan jag lova.

Men nu ska jag krypa ner under täcket här igen och bara stirra i luften (eller på tvn) tills det är dags för Laroy ikväll. Kanske kommer lite bilder efter det, men jag lovar inget. Jag har verkligen ingen ork alls.....

Så här mår jag:

image78

Helt trasig med andra ord. Hjälp mej!

Tillbaka på fastlandet

Så då var man hemma igen då. Efter härligt långa köer från nynäshamn och lite vilseåkande på väg hem till Anna, så sitter jag nu "hemma" i Auras säng efter en välbehövlig sömn. Planen var ju att det skulle bli tidig sänggång igår etersom det var hemresa klockan sju imorse. Tyvärr så har ju Jayson ett Nintendo Wii hemma. Nintendo Wii är helt sjukt kul. Har aldrig skrattat så mycket och fått en så bra workout på samma gång. Jag kan nog fan titulera mej själv som basebollproffs nu. Efter att ha svettats, hoppat och skrattat till klockan tre imorse, var det inte det lättaste att komma upp och sätta sig i bilen när det var dags. Men tillslut gick det. Alla på plats med packning och tillbehör. Så nu är jag som sagt, finally hemma i den lugna storstan. Det blir ingen fest på ett bra tag nu. Dom här två veckorna har tagit kål på mej. Vill bara sova i flera veckor!

Jag var lite småklantig och kastade in min usb sladd till mobilen hemma i lägenheten, så dom bilderna kommer in imorgon. Tills dess är det bara andra personers mingelbilder jag kan bjuda på.



Zombie walking!

Nu är det inte långt kvar. Visbyångesten har slagit över mej med precis samma kraft som Båstadångesten gjorde förra veckan. Jag är så trasig. Jag är så sliten. Jag är så slut som artist. Jag har inte mycket till röst kvar och levern krampar så fort jag rör på mej. Det är över nu! Jag var riktigt nära att ge upp redan igår och skita i allt vad kallis och champagne heter, men det kom ju såklart inte på frågan. Men det var tugnt att överleva den här veckan kan jag lova. Nu väntar en mysig filmkväll hemma med tjejerna och Jayson, och imorgon bitti sitter vi på båten på väg hem igen. Lovar att lägga in massa roliga bilder från min dödsvecka i Visby när jag är hemma imorn. Sov så gott och för en gångs skull, vi ses defenitivt inte i dimman på ett tag framöver!

Visby dag 2

Ja så var man inne på dag två av semestern då. Pengarna är slut och levern skriker efter första hjälpen. Hur ska man klara 4 dagar till? Så hårt som det gick till på Kallis igår så kommer jag väl vara mer levande än död när jag kommer tillbaka till storstaden igen. Jag lärde mej iaf en värdefull läxa igår. Man ska inte gå all in på afterbeachen, och man ska se till att det finns tid för en powernap innan utgången. Vi var så bakis när vi äntligen kom fram till Gute igår. Det skulle vara lättare att få ner kemiskt avfall än drinken jag hade i handen. 7 glas vatten senare var jag back on track. Efter att ha blivit sams med Minttun igen var det bara att köra.

Det blev dock ingen stor runda för oss igår. Vi höll oss inne i Vipen på Gute med resten av Stureplansgardet hela kvällen. Vid halv två stegade vi över till Munken där Jayson spelar. Eftersom Aura är hiphopfanatiker så var jag tvungen att ge med mej för en gångs skull. Jag är så ovan vid hiphop och RnB på krogen. Det är som en helt annan värld för mej. Jag vet bara inte hur man gör. Jag har glömt det. Jag är ute på okänt vatten när det är Sean Paul som kommer ur högtalarna istället för Put your hands up for Laroy.

Tacka vet jag kallis, där John står för musiken. Där vet man vad man får. På tal om det så är det nog dags att hoppa in i duschen och sen skutta ner till kallis. Det dåliga vädret till trots. Men afterbeach är alltid afterbeach! Ses i dimman!

image68
Jag, Aura och Jayson på Kallis igår. Observera att turnejackan fortfarande får följa med!

Visby dag 1

Då sitter man alltså här i Visby nu. Vaknade till strålande sol och klarblå himmel, men så fort vi fick på oss bikinin och la oss på terassen så blåste ett stort, väldigt grått moln in över oss. Det verkar som att regnmolnen förföljer mej. Men vad gör väl det? I eftermiddag blir det all in på Kallis med bikinin och teamjackan på! Afterbeachen here we come!

Nerresan gick någorlunda smärtfritt. Alltså, den gick helt smärtfritt för mej och Aura, men Anna lyckades inte lika bra. Hon kom inte med vårat lass ner, så hon flyger ner ikväll. Ta mej rätt, jag avgudar dej Anna, men du är allt en liten virrpanna, och det vet du!

Sista halvtimmen på båten underhöll jag med att räkna hur många fula skor som gick förbi mej. Inom den kategorin räknade jag Foppa sandaler och såna där sportsandaler med kardborreband. Ni kan påstå bäst ni vill att dom är bekväma och praktiska, det spelar ingen roll. Dom går bort. Skulle Jensen Ackles ha på sig såna på våran date, då skulle hans telefonnummer strykas direkt ur mobilen. Dom är fula helt enkelt. Och det är nånting med Sverige på sommaren som gör att varenda människa över 25 helt plötsligt inser hur praktiskt det är att ha stadiga sandaler att vandra i bergen med. Tacka vet jag Australien där alla bosätter sig i flipflops när termometern stiger över 15 grader. Anyways back to the story. På bara 20 minuter kom jag upp i 48 par sandaler. Och det var bara dom som råkade trampa förbi min plats. Jag vill inte ens veta hur många dom var sammanlagt.

Nu ska jag mysa framför tvn tills det är dags för after beachen. After beach... som att nån har hunnit till beachen innan!!!?

Nummer ett

Detta är ju utan tvekan Båstadveckans skönaste bild! U rock Anna!

image67

Pitstop

Okey, hemma igen. I säkerhet. Med alla organ intakta. Hoppas jag. Efter en vecka där födointaget bestått av 50 % rosevin 30 % pizza och 20% öl är man inte den fräshaste personen i landet. VIlket jag oxå fått öra genom vissa kommentarer i Auras blogg. Men hey, pröva själva att jobba hela nätterna och sen stå på ett bord på afterbeachen med team stureplan och tjoa för att sen gå till baka till jobbet igen. Det är ett rent under att jag lever. Och med en dusch delat på 20 personer, ösregn, ingen hårfön och en väldigt limiterad resväska så kan inte ens fotografen fixa till mirakel längre. Det är bara att köra. Det var i alla fall jag som i slutet kammade hem en inbjudan till årets fest! Smaka på den ni!

Jaja slutet av veckan kan summeras på följande sätt.

Ledig torsdagkväll vilket resulterade i utgång med Anna och Madde. Efter att ha stått utanför Annas hus i en kvart i ösregnet och sen insett att det inte finns en hårtork i deras kollektivboende (som iofs var bra mycket bättre än vårat) fick jag göra det bästa jag kunde och försöka rädda det hela med en plattång. Det gick sådär. Och eftersom jag bara hade jobbkläder i min västa fick jag leta igenom Annas väska för att hitta nåt att ha på mej. Med min spritsvullna kropp blev inte resultatet det bästa måste jag säga! Men kul hade vi. Självklara stoppet för kvällen blev ju såklart V festen på Sand. Och det var fler som var inne på samma spår. Helt läskigt mycket folk. Vi lämnade festen vid midnatt och promenerade upp mot hemmaarenan Madison. Min vana trogen åkte klackskorna av för en borfotapromenad. Försök er aldrig på det efter en regnig kväll i Båstad. Skorna åkte snabbt på igen efter att jag trampat på en svart, stor, slemmig snigel. Med en splashande ljud under foten och ett stort asgarv från Anna var det slut på min barfotaera.

Fredagen var det afterbeach på the Loft. Återigen ägde vitjackorna festen. Fullt ös var det. Jobb på kvällen och tillbaka till Loftet lördag eftermiddag för en repris.Hittade en liten efterfest i Märkesbutiken där det bjöds på ändlöst med bubbel och snittar. Himlen öppnade sej lagom till dess och regnet bokstavligt talat öste ner. Men en liten eftermiddagsdans i regnet har väl aldrig gjort nån illa.

Efter jobbet, som var så bisarrt roligt (hade inga glas, ingen kortläsare, ingen is, och knasiga gäster) var det avgång till festen alla talade om. Uffe Ekbergs miljonparty. Och det var nog det näst bästa partyt jag varit på (1a platsen ligger fortfarande på nyårsfesten i Sydney). Helt makalöst. Och alla, alla, ALLA var där. Kan inte vänta tills nästa år!

Nu är jag hemma och drar igenom några tvättar för att sen packa om väskan från jobbkläder till festkläder och dra ner till Visby. Ni vet vad som gäller! In i dimman!


Båstad rapport

Vad spelar det för roll att både Alle och Stefan har med sig sina snygga iMacs när det inte finns fungerande internet i våran lägenhet. Bloggandet blir lite svårt när det inte finns nåt nät att surfa på.
Vad har hänt sen jag kom hit då? Jag kan i alla fall stolt meddela att jag fick min jacka vid ankomsten. Den har suttit på sen dess. Vi kör team Stureplan. 32 personer i vita jackor som stolpar runt på stan.

Jag har oxå blivit plaserad i den klart sämsta baren på stället. Har varit så sjukt bitter. Mina miljoner ligger långt borta känns det som. Igår slutade jag kvällen med 400 i drix. Det blir tufft att klara sig på Gotland!

Annars är det här veckan i korta drag:

- Mest kända person jag sett: Rodger Federer joggade glatt förbi mej i ösregnet igår morse. Han är nog en av dom få som faktiskt är här för tennisen!

- Fullaste koncernen: Det var ju helt klart vi i Stureplansgruppen i tisdags. Ett bord med Uffe, Ahlbom, Uffe Ekberg, Pontus Gårdinger. några rika knösar och hela jävla stureplansgruppen. Där gick det vilt till kan jag lova.

- Veckans RAMBO: Jag i tisdags. Gick vilse på vägen hem och blev antastad av ett gäng skånska killar. Synd för dom. En kissnödig Siri i stureplansjacka är inte nån man vill hindra på vägen. Han fick vad han förtjänade. En välplacerad spark och en hård vänsterkrok.

Nej nu måste kontoret låsas igen. Inget mer bloggande för idag! Hörs snart igen!

Sjukt vingligt

Så, nu sitter vi här på tåget i Göteborg. Hittills har det gått ganska smärtfritt. Alla hann med tåget och vi har det otroligt lyxigt i våra första klass säten. Mycket plats för benen. Fast det är otroligt vingligt måste jag säga. Det är nästan så jag känner mej lite full när jag ska ta mej bort till restaurangvagnen. Om man nu kan kalla det restaurang. Lite kalla torra mackor för 50 spänn. Dom hade i och för sig plättar. Nu börjar tåget rulla vidare igen mot Halmstad där byte mot Båstad väntar. Eftersom vi inte börjar jobba förrens imorn är det utgång som gäller ikväll, och känner jag dom här grabbarna och tjejerna rätt så blir det inte av det lugnaste slaget. All in skulle jag väl gissa på.

Eftersom Stefan har med sin otroligt snygga iMac så kanske man kan hålla bloggandet på anständig nivå trots turnelivet. Och jag kan meddela att jag fortfarande inte fått en jacka. Morr morr morr.

Ses på plats!

Seriously on tour

Nu bär det av! Mot Båstad! Turnen sätter igång om två timmar. Jag får se hur det går med bloggandet nu i veckan eftersom jag är så hopplöst omodern och har en stationär dator och inte en sån där cool iBook. Men nån stackars vilsen själv har säkert med en (Anna tillexempel) så jag kan få in ett och annat inlägg i alla fall. Annars blir det en lång blogg på måndag. Hoppas ni som stannar i stan får det toppen, och är ni nere i Båstad....... u know where to find me!

Fan i helvete!

Jag missade skorna! Hur är det möjligt?  När jag för en gångs skull sover hos en kompis (oki det gör jag väl ganska ofta) så kommer mina skor! Och jag är inte hemma för att ta emot dom. Hur fan gick det så snabbt? Helt sjukt. Well well. Aura får ta emot dom imorn så har jag dom när jag kommer hem igen på söndag.

Hade en mycket trevlig utekväll igår i alla fall. Lite vodkatinis på Sturehof, och sen järn och all in på labbet såklart. Jag ska vara helt ärlig. Jag orkar inte skriva en rad till just nu. Ska sova lite till!

Alla har!

För att fortsätta mitt jack krig. Hela helgen har folk glidit runt på Stureplan i "on tour" jackorna. Och det verkar som att många fler än klubbisarna har fått varsin!

     Två människor som ABSOLUT inte är klubbisar sportade sina på White Room

  Monica Jonsson (som i och för sig är en klubbis) hade oxå ett exemplar

 Att Uffe har en är väl helt självklart, men damen bredvid. Är hon en klubbis kanske?



Nej nu är det kokta fläsket stekt. Nu ger ni mej en jacka killar!

Mycket mynt

Låg och kollade på Ellen DeGeneres show imorse efter jobbet. Hon nämnde att det finns över 30 miljoner dollar i växelmynt i USA. 30 miljarder dollar. Det kan inte stämma tänkte jag. Men så kom jag på.... jag har cirka 300 kr i mynt som ligger och slänger hemma hos mej. I min pommerysparbössa, i min väska, lite här och där. För att inte glömma alla Australiensiska mynt som fått följa med hem. Så ja, minst 300 kr har jag nog. Och jag vet att alla jag känner har en likadan situation. Okey,  så om vi tänker oss att bara hälften av Sveriges befolkning har 200 kr i småmynt hemma hos sej. Hur många bor det i Sverige, 9 miljoner? Vi avrundar ner till 4 miljoner då. 4 miljoner gånger 200 kronor blir......en jäääääävla massa pengar. 800 miljoner kronor. Och dom pengarna ligger i en burk och samlar damm. Fatta vad många liv man skulle kunna rädda för 800 miljoner kronor. Eller hur många perfekta skor man skulle kunna köpa för att nå ut till dom som inte bryr sej så mycket om att rädda liv. Det är i alla fall sjukt mycket pengar!


Jag hade förövrigt världens roligaste dröm inatt. Jag åkte tillbaka i tiden till 20 talet men fick inte säga till nån att jag var från framtiden. Jag fick låtsas vara en avlägsen kusin från USA. Jag minns speciellt en bit när nån tjej var helt förfärad över att en Hollywoodskådis fick 810 000 för sin senaste film. Jag skrattade länge minns jag och ville berätta att där jag kom ifrån, där fick dom minsann 20 miljoner dollar för varje film. Och så dansade jag Charleston. Det var kul. Undrar vem jag dansade med? Himla söt var han i alla fall.

Nej nu ska jag släppa den här fåniga drömmen och åka hem till föräldrarna och äta middag innan jobbet. Sista middagen med dom på två veckor, för jag drar ju till Båstad på tisdag och när jag kommer hem är dom i fjällen och sen när dom kommer hem därifrån är jag på Gotland. Snacka om att missa varandra. Hoppas ni kommer förbi ikväll!

NÄ NU!

Nu är måttet rågar för bövelen! Helt överrågat till och med. Bägaren har med marginal runnit över. Igår när jag satt och slavade för att vi skulle få white rooms utskick klart i tid hoppade Oscar ner med deras nya "Stureplan on tour" jackor. Jag frågade var min var och fick då till svar att det fanns ingen till mej, bara till klubbisarna. Dom hade nämligen inte fått så många. Låt gå för det tänkte jag och svalde besvikelsen över att inte jag oxå fick en en överloggad stureplans jacka. Det är ju bara klubbisarna som fått. Så ana min ilska när jag gick in på Annas blogg och fick se den här bilden:

image58


Nej men det är lugnt. Jag fattar läget. Vi bartenders som faktiskt ska med på touren och jobba för stureplan, vi får ingen. Inte ens när vi spenderar en hel solig eftermiddag på Le Cafe för att ett utskick är försenat får vi en jacka. Som dom dessutom fått gratis. Men klubbisfruarna, dom blir tillochmed påtvingade en. Som sagt. Måttet har runnit över och bägaren är rågad. Jag vill oxå ha en sån tackyfin on tour jacka! SÅ DET SÅ!

Mina änglar!

Nu är dom mina! Mina älskade skor! Tack vare mina hjältar Johannes och Dasha kunde jag lägga in köpet nu, vilket betyder att dom kommer hinna hit innan det är Gotlandsdags. Vet inte hur jag ska kunna tacka dom! Underbara människor. Puss puss puss puss puss puss puss puss puss puss puss pusspuss puss puss PUSS!!!

image48


I övrigt har jag haft en riktigt usel kväll. Jag har varit så bitter på allt och alla. Eller nästan alla. Jag har skickat så många dödliga blickar på folk att jag nästan kan ge mej själv benämningen seriemördare.  Under kvällens gång har jag kommit på ett stort antal grupper människor som jag avskyr.

- Turister! Missförstå mej rätt. När jag är ledig så älskar jag turister. Så länge det inte är slemmiga italienare med byxorna uppe i armvecken som säger che bella. Men på jobbet så hatar jag dom. Inte amerikaner och aussies, men resten. Äääääooooh jag blir tooooooookig!

- Folk som går ut klockan tio.  Ja det är klart man kan gå ut innan klockan tio, men då sätter man sej på en skön uteservering tills klockan blir anständigt mycket. Den som sätter sin fot på en nattklubb innan klockan elva borde tänka igenom sitt liv lite!

- Folk som förklarar "vi är inte härifrån". U DONT SAY?!! Vi anade nästan det när ni hängde på repen redan klockan kvart i tio!

- Folk som säger åt mej att dom minsann ska ha rabatt. Ska ha och ska ha. Jag bestämmer väl för fan helt själv vem jag vill ge rabatt till. Och det är defenitivt inte till nån trött jävel som ber om det!

- Dom som inte kan göra sina beställningar tillsammans. En vodka red bull. Jag tittar på dom andra i sällskapet. Dom säger ingenting alls. Jag gör en vodka redbull. Jag får betalt. Då säger nästa tjej: En likadan tack! Arrrrrrgh! Tänker inte ens bemöda mej med en elak kommentar.

Men som sagt. Jag är på ett strålande humör eftersom mina änglar räddade upp min kväll!
 Hur ska jag nånsin.........åh tack, tack så mycket!

Diskberg

Jag förbannar den dagen då jag bestämde mej för att inte ha en diskmaskin! Jag är ju bara en person, hur mycket disk kan det bli? tänkte jag. Tydligen massor. Det underlättar ju inte med en efterfest då och då. Jag hatar att diska. Och så är mitt diskställ alldeles för litet, så man kan inte diska allt samtidigt. Torka för hand? Nej det går inte! Ska man börja fundera på att skaffa sej en liten städtant i alla fall? Alla andra har ju.

Kuknästornet

Efter att återigen ha läst Annas blogg så blev jag påmind om världens roligaste. Just det. Nile City sketchen. Den är ju helt sanslös! Börjar förstå hur det gick till när jag och Anna fann varandra. Samma störda humor. Men ärligt. Try NOT to laugh!



Och när jag endå är igång så.......



Det här kallar jag helgalen humor! Robert for president!!!!!!

Komedi sa ni?

Nu har jag äntligen sett klart den här filmen. Som jag har väntat. Och nu har jag sett den. Den var fruktansvärt bra. Men en komedi? Det vete fan. På fodralet står det: se denna underfundiga och helgalna komedi. Alltså. Det här är en helgalen komedi. Men Stranger than fiction var inte en helgalen komedi. Den var sorglig! Den var mörkt och hemsk. Men samtidigt superfin. En toppen film. Men som sagt, jag skulle nog defenitivt inte beskriva den som en komedi!

Magont

Jag har gjort något riktigt ovanligt idag. Något som jag nästan aldrig gör. Jag har faktiskt inte gjort det på nästan 6 månader. Jag har liggit!

Nej jag bara skämtade. Det är klart jag inte har! Eller...? Hahaha. Det jag syftade på var i alla fall att jag har varit på bio ikväll. Jag går ytterst sällan på bio av varierande anledningar.

1. Jag har nästan aldrig tid eftersom jag jobbar som jag gör och sover som jag gör.
2. När jag väl har tid så går inte den filmen jag vill se eller så är den utsåld.
3. När filmen jag vill se går och jag faktiskt har tid så vill min biopartner alltid se nåt helt annat. Oftast skräckfilmer. Och eftersom jag drömmer mardrömmar i minst tre veckor efter filmer som Scary Movie så är det helt uteslutet.
4. När jag har tid, filmen går, och min biopartner vill se samma film så blir vi alltid försenade och det slutar med en utekväll istället.

Men ikväll minsann, då lyckades jag! Och jag fick till och med se den enda filmen jag verkligen, verkligen längtat efter att se. Inte Pirates 3 (jag har ännu inte lyckats se 2an), inte Transformers (monster bilar är lite skrämmande) och inte Die Hard 4 (Bruce Willis är faktiskt inte så het längre). '

Självklart pratar jag om Blades of Glory. Will Ferrell sucker som jag är. Och den var rolig. Den var hysteriskt rolig. Den var sådär flamsig och barnslig som bara en Will Ferrell firm kan vara. Jag skrattade tills jag hade ont i magen. Helt jävla underbar! MÅSTE SES!
image57

The return of Seriously

Ja, jag tog en paus. Jag blev lite skärrad av att någon(hrrrm...?) skrev ett tårdrypande fylleinlägg förra veckan. Jag tvivlar fortfarande högst på att det faktiskt var jag som skrev det. Det var säkert mitt alter ego. Men nu har jag i alla fall hämtat mej från chocken och är redo att köra hårt igen.

Idag har jag suttit på Le Cafe i 5 timmar och hjälpt Oscar och Jakob med deras utskick. 4000 inbjudningar. Klistra adresslappar, stoppa i flyer, klistra igen, sätta på porto. Klistra adresslapp, stoppa i flyer, klistra igen, sätta på porto osv, osv. Fast egentligen var vi lite mer organiserade än så. Det gick snarare till så att vi först satte på 4000 adresslappar, sen stoppade vi i 4000 flyers, sen klistrade vi igen alla 4000 kuvert och sist satte vi på 4000 portolappar. Men tungt var det. Jag kommer ha träningsvärk i högerarmen i minst en vecka. Men nu vet jag i alla fall var alla som är nånting i den här stan (och utanför) bor. Högst märkligt att inte min adress var med. Vad försöker dom säga mej? Att jag inte är viktig nog? Troligen. Hahahaha. Men som sagt, 4000 heta adresser memorerade. Eller kanske inte. Även om jag skulle komma ihåg 4000 adresser skulle jag ju inte kunna hålla isär vems som var vems. Skulle jag vilja knata hem till Magda Graaf skulle jag säkert hamna hos Bingo. Och om jag skulle vilja hälsa på Bingo skulle jag utan tvekan hamna hos Carl Bildt. Med andra ord. Nej, jag har såklart inte memorerat 4000 namn och adresser. Det tog för mycket tankeenergi bara åt att göra jobbet som skulle bli gjort. Men gjort blev det. U O ME OSCAR!

En mycket märklig epedemi har börjat cirkulera hos mina vänner. Underligt nog vaknade dom alla efter sin hårda utgång igår och märkte att dom hade feber. Vad var det för virus som cirkulerade på White Room igår? Och vad märkligare är, viruset träffade bara dom som var kalasfulla. Jag som bara drack en cider slapp konstigt nog undan. Jag vaknade klockan 12 när klockan ringde och insåg att jag lovar bort mina tjänster under såna tidiga timmar. Och jag var inte dödssjuk! Mycket märkligt......... Nån som har nån ide på vad det kan vara för virus.... för jag har då ingen aning..... ;)

Nej nu är det en välförtjänt middag som väntar. Om jag orkar lyfta högerarmen för att stoppa in mat i munnen det vill säga.....

RSS 2.0