The return of Seriously
Ja, jag tog en paus. Jag blev lite skärrad av att någon(hrrrm...?) skrev ett tårdrypande fylleinlägg förra veckan. Jag tvivlar fortfarande högst på att det faktiskt var jag som skrev det. Det var säkert mitt alter ego. Men nu har jag i alla fall hämtat mej från chocken och är redo att köra hårt igen.
Idag har jag suttit på Le Cafe i 5 timmar och hjälpt Oscar och Jakob med deras utskick. 4000 inbjudningar. Klistra adresslappar, stoppa i flyer, klistra igen, sätta på porto. Klistra adresslapp, stoppa i flyer, klistra igen, sätta på porto osv, osv. Fast egentligen var vi lite mer organiserade än så. Det gick snarare till så att vi först satte på 4000 adresslappar, sen stoppade vi i 4000 flyers, sen klistrade vi igen alla 4000 kuvert och sist satte vi på 4000 portolappar. Men tungt var det. Jag kommer ha träningsvärk i högerarmen i minst en vecka. Men nu vet jag i alla fall var alla som är nånting i den här stan (och utanför) bor. Högst märkligt att inte min adress var med. Vad försöker dom säga mej? Att jag inte är viktig nog? Troligen. Hahahaha. Men som sagt, 4000 heta adresser memorerade. Eller kanske inte. Även om jag skulle komma ihåg 4000 adresser skulle jag ju inte kunna hålla isär vems som var vems. Skulle jag vilja knata hem till Magda Graaf skulle jag säkert hamna hos Bingo. Och om jag skulle vilja hälsa på Bingo skulle jag utan tvekan hamna hos Carl Bildt. Med andra ord. Nej, jag har såklart inte memorerat 4000 namn och adresser. Det tog för mycket tankeenergi bara åt att göra jobbet som skulle bli gjort. Men gjort blev det. U O ME OSCAR!
En mycket märklig epedemi har börjat cirkulera hos mina vänner. Underligt nog vaknade dom alla efter sin hårda utgång igår och märkte att dom hade feber. Vad var det för virus som cirkulerade på White Room igår? Och vad märkligare är, viruset träffade bara dom som var kalasfulla. Jag som bara drack en cider slapp konstigt nog undan. Jag vaknade klockan 12 när klockan ringde och insåg att jag lovar bort mina tjänster under såna tidiga timmar. Och jag var inte dödssjuk! Mycket märkligt......... Nån som har nån ide på vad det kan vara för virus.... för jag har då ingen aning..... ;)
Nej nu är det en välförtjänt middag som väntar. Om jag orkar lyfta högerarmen för att stoppa in mat i munnen det vill säga.....
Idag har jag suttit på Le Cafe i 5 timmar och hjälpt Oscar och Jakob med deras utskick. 4000 inbjudningar. Klistra adresslappar, stoppa i flyer, klistra igen, sätta på porto. Klistra adresslapp, stoppa i flyer, klistra igen, sätta på porto osv, osv. Fast egentligen var vi lite mer organiserade än så. Det gick snarare till så att vi först satte på 4000 adresslappar, sen stoppade vi i 4000 flyers, sen klistrade vi igen alla 4000 kuvert och sist satte vi på 4000 portolappar. Men tungt var det. Jag kommer ha träningsvärk i högerarmen i minst en vecka. Men nu vet jag i alla fall var alla som är nånting i den här stan (och utanför) bor. Högst märkligt att inte min adress var med. Vad försöker dom säga mej? Att jag inte är viktig nog? Troligen. Hahahaha. Men som sagt, 4000 heta adresser memorerade. Eller kanske inte. Även om jag skulle komma ihåg 4000 adresser skulle jag ju inte kunna hålla isär vems som var vems. Skulle jag vilja knata hem till Magda Graaf skulle jag säkert hamna hos Bingo. Och om jag skulle vilja hälsa på Bingo skulle jag utan tvekan hamna hos Carl Bildt. Med andra ord. Nej, jag har såklart inte memorerat 4000 namn och adresser. Det tog för mycket tankeenergi bara åt att göra jobbet som skulle bli gjort. Men gjort blev det. U O ME OSCAR!
En mycket märklig epedemi har börjat cirkulera hos mina vänner. Underligt nog vaknade dom alla efter sin hårda utgång igår och märkte att dom hade feber. Vad var det för virus som cirkulerade på White Room igår? Och vad märkligare är, viruset träffade bara dom som var kalasfulla. Jag som bara drack en cider slapp konstigt nog undan. Jag vaknade klockan 12 när klockan ringde och insåg att jag lovar bort mina tjänster under såna tidiga timmar. Och jag var inte dödssjuk! Mycket märkligt......... Nån som har nån ide på vad det kan vara för virus.... för jag har då ingen aning..... ;)
Nej nu är det en välförtjänt middag som väntar. Om jag orkar lyfta högerarmen för att stoppa in mat i munnen det vill säga.....
Kommentarer
Trackback
