gone
Har försvunnit igen. Min vanliga efter-sommaren midlifecrises har slagit ner som en bomb så dom sista två veckorna har jag inte varit mycket av en människa. Men nu är jag faktiskt på rätt spår igen. Kan känna glädjen med livet igen. Im back on track helt enkelt.
Det är helt otroligt hur mycket jag går ner i botten när jag är i den fasen. Dom sista två veckorna har lett till att jag nästan sagt upp mej från jobbet, nästan gjort slut med pojkvännen (trots att jag,,,, ja ta mej fan jag älskar honom), och nästan har lämnat london med den enkla anledningen att vad fan spelar det för roll om hundra år? När jag är på botten av mitt svarta hål är det verkligen becksvart. Trots att N gjorde allt han kunde för att stötta mej och älska mej så betedde jag mej som den största bitchen i världshistorien och bad han dra åt helvete när han försökte hjälpa. Ja tacka fan för att jag är på rätt spår igen. Hatar att gå runt och va arg.
Den här veckan har dock vart toppen. Humöret är bättre än någonsin och jobbet är som ett stort fyverkeri. Förra helgen hade jag Jared"so so so so sexy" Leto inne 4 kvällar i rad och i onsdags var det Jude Law som gjorde mej sällskap över en cig efter stängning. Kalla mej kändiskåt eller vad ni vill, men helt ärligt. Hade nån sagt till mej när jag var 10 (eller 20) och hade världens störta kändiscrush på Jared, att jag skulle ha shotrace med honom på jobbet idag hade jag nog dött. Men va fan, så är det att jobba på Bungalow. Väntar dock fortfarande på att Josh Hartnett ska glida förbi. Borde inte dröja allt för länge med tanke på att karln bor i London nuförtiden. Jag har redan förklarat för dom andra tjejerna att jag ska gifta mej med honom men att dom kan hyra honom på helgerna. Känns som en helt oki deal.
Nu är det sleepytime. Jag och Nat ska plöja igenom alla vintageshops på Brick Lane imorgon. Har aldrig varit mycket för vintage, gillar mina saker sprakande nya, men va fan, give it ago. Kanske hittar nåt coolt.
Take care!
Det är helt otroligt hur mycket jag går ner i botten när jag är i den fasen. Dom sista två veckorna har lett till att jag nästan sagt upp mej från jobbet, nästan gjort slut med pojkvännen (trots att jag,,,, ja ta mej fan jag älskar honom), och nästan har lämnat london med den enkla anledningen att vad fan spelar det för roll om hundra år? När jag är på botten av mitt svarta hål är det verkligen becksvart. Trots att N gjorde allt han kunde för att stötta mej och älska mej så betedde jag mej som den största bitchen i världshistorien och bad han dra åt helvete när han försökte hjälpa. Ja tacka fan för att jag är på rätt spår igen. Hatar att gå runt och va arg.
Den här veckan har dock vart toppen. Humöret är bättre än någonsin och jobbet är som ett stort fyverkeri. Förra helgen hade jag Jared"so so so so sexy" Leto inne 4 kvällar i rad och i onsdags var det Jude Law som gjorde mej sällskap över en cig efter stängning. Kalla mej kändiskåt eller vad ni vill, men helt ärligt. Hade nån sagt till mej när jag var 10 (eller 20) och hade världens störta kändiscrush på Jared, att jag skulle ha shotrace med honom på jobbet idag hade jag nog dött. Men va fan, så är det att jobba på Bungalow. Väntar dock fortfarande på att Josh Hartnett ska glida förbi. Borde inte dröja allt för länge med tanke på att karln bor i London nuförtiden. Jag har redan förklarat för dom andra tjejerna att jag ska gifta mej med honom men att dom kan hyra honom på helgerna. Känns som en helt oki deal.
Nu är det sleepytime. Jag och Nat ska plöja igenom alla vintageshops på Brick Lane imorgon. Har aldrig varit mycket för vintage, gillar mina saker sprakande nya, men va fan, give it ago. Kanske hittar nåt coolt.
Take care!
Kommentarer
Trackback
